Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...vajade sakta av och an, lyftes av längtan till flykt men besinnade sig och sjönk åter tillbaka mot takstolarna som det tunga, ärliga och vällagda tegeltak det i själva verket var.
Men domkyrkotornets kajor upphävde gälla skri och höjde sig i snäva kretsar högt över den gyllene tuppen. Dock inte alltför högt.
I gräset under linden blänkte glas: vitt glas, brunt, grönt, blått glas, slipat glas och oslipat, helt glas, spräckt glas och krossat glas, alla sorters glas. Samt en del porslin och en ... |