Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Vildapel) av Karin Boye ...mångfald,
en sådan frisk och fin och luftig blomsky,
en sådan skog av vridna vilda grenar,
en sådan skrovlig bark med gröna lavar
alltsammans bara
ur en och samma lilla mörka kärna?
Där låg det, allt,
stam, grenar, blad och bark och lätta blommor,
hopträngt i hjärtgestalt.
Men vi är apelns spegelbild i vatten.
Ur rikedomar utan gräns och botten,
ur unga dagars lätta ljusa fruktblom,
ur hundra vägars skog av slingergrenar,
ur enkla barken av ett enkelt liv,
samla... |