| aWordlist.com i mobilen | |
|   |
långsamt1 träff i huvud-listan:
1 alternativ:
0 översättningar ligger på förslag:
Kolla synonymer för långsamt på Ordord.se
Ett tips från mig (Dagge):
Har du släkt, vänner och kolleger du vill samarbeta med på ett enkelt sätt? Dropbox kan vara lösningen för dig!
Dropbox installerar en "magisk" mapp på din dator. Det du lägger i den mappen blir sedan automatiskt åtkomligt från andra datorer (och vissa telefoner) som du också har Dropbox installerat på - antingen via det lokala nätverket eller via Internet.
Jag har Dropbox installerat på min hemdator och min jobbdator. Det jag lägger i mappen på hemdatorn ligger också i mappen på jobbdatorn när jag sätter mig där. Och det jag lägger i mappen på jobbdatorn ligger i mappen på hemdatorn när jag kommer hem...
Smidigare än både mejl och USB-minnen!
Men Dropbox kan mer än så. Jag kan skapa en vidunderlig undermapp i den magiska Dropbox-mappen. Den kan jag sedan dela med vem eller vilka jag vill. De behöver inte ens ha Dropbox installerat på sin dator. De kan nå den delade mappen via webben... Men det blir självklart mycket smidigare om man har sin egen Dropbox på datorn. Alla som har Dropbox installerat och är med och delar en mapp har den mappen i sin Dropbox-mapp.
Alla som delar mappen kan lägga filer i den och jobba vidare med det delade materialet från sina datorer. Så om du lägger ett dokument eller en bild i mappen kommer detn att dyka upp i alla andra medarbetares mappar. Och sitter man inte vid sin egen dator kan man nå mappen och dokumenten via sitt Dropbox-konto på webben.
Vill du bara publicera eller leverera en enstaka fil kan du lägga den i en specialmapp som heter Public. Då får den en hemlig Internetadress som du skickar till den eller de som du vill ska ha dokumentet. Jag brukar packa flera bilder som ska levereras till kund i en zip-fil och skickar sedan länken till kunden. Smidigare än både mejl och FTP. Mejlen klarar ju ofta inte stora filer och FTP är det inte så många som begriper sig på men att klicka på en länk i ett mejl klarar nästan alla...
När det gäller bilder finns ytterligare en liten feature värd att nämna. I Dropboxmappen finns en mapp som heter Photos.
Skapa en undermapp i den och lägg lite bilder däri. Nu har du ett enkelt webbgalleri (med samma namn som undermappen). Mejla galleri-länken till vem eller vilka du vill.
Lätt som en plätt!
Att dela enstaka filer eller hela mappar med sig själv eller andra är inte svårare än att flytta eller kopiera en fil från en mapp till en annan. Lika enkelt är det att bygga upp ett bildgalleri på nätet. Skapa en undermapp och lägg bilder direkt i den eller i olika undermappar i undermappen... Och du kan enkelt ta bort eller lägga i fler bilder eller mappar med bilder efterhand... Du bara droppar dem i din mapp på datorn. Du slipper drittla med olika inlogg och olika webgränssnitt för att ladda upp bilder på diverse webbkonton.
Och har man inte så himla stora utrymmeskrav så klarar man sig gott med deras gratistjänst (2GB till att börja med - man kan få ett par GB till gratis om man skaffar fler användare och delar mappar med andra). Behöver man mer finns det att köpa…
Se filmen om hur Dropbox funkar och skaffa din egen Dropbox här!
"långsamt" - 39 exempel från den litterära världen.
| Från: Kallocain (Sjätte kapitlet) av Karin Boye ...Jag tror det är nödvändigt att börja från början och lära folk av med att se "människan", med citationstecken, i medsoldaten. - Inte tror jag det är så många, som är offer för den sortens mystik, sade Rissen långsamt, där han stod och höll ögat intill ett mätglas, som han nyss hade fyllt. Det var ju inte så märkvärdigt sagt och ingenting att anmärka på heller. Men han hade ett sätt att droppa in sina ord i öronen på en, som om det fanns mycket bakom. D... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Vildapel) av Karin Boye ... Men vi är apelns spegelbild i vatten. Ur rikedomar utan gräns och botten, ur unga dagars lätta ljusa fruktblom, ur hundra vägars skog av slingergrenar, ur enkla barken av ett enkelt liv, samlas vi långsamt, tills allting ligger stilla, tätnat, slutet inom en hjärtekärna... Hur är det möjligt... |
| Från: Kallocain (Fjärde kapitlet) av Karin Boye ...Kollektiviteten står färdig att erövra det sista område, dit asociala tendenser förut kunde ta sin tillflykt. Vad jag kan se, betyder det helt enkelt, att den stora gemenskapen står nära sin fullbordan. - Gemenskapen, upprepade han långsamt, som om han tvivlade på det. Jag hann aldrig svara. Vi stod innanför matsalsdörren och måste skiljas för att gå till våra platser vid olika bord. Stanna och sluta vårt samtal kunde vi inte, dels därför att det skulle väckt undran, dels där... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 10) av Elfred Berggren ...Jag tror jag höll andan i spänning. Efter en evighet sade Mac Logan, som satt i gång ett stoppur: - En minut, och just då började roboten lyfta sin högra arm. Rörelsen kom så långsamt, att det var först när armen var halvvägs uppe, som jag blev medveten om den. När armen kommit i horisontellt läge, avstannade rörelsen, och flera sekunder stod han där pekande mot något osynligt mål. Jag stötte mig på min egen tysta formul... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 11) av Elfred Berggren ...Jag tror jag höll andan i spänning. Efter en evighet sade Mac Logan, som satt i gång ett stoppur: - En minut, och just då började roboten lyfta sin högra arm. Rörelsen kom så långsamt, att det var först när armen var halvvägs uppe, som jag blev medveten om den. När armen kommit i horisontellt läge, avstannade rörelsen, och flera sekunder stod han där pekande mot något osynligt mål. Jag stötte mig på min egen tysta formul... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Hans argaste vedersakare var dock kristendomsläraren, rektor Blidberg.) Johan, sa herr Markurell, för första gången begagnande dopnamnet. Johan går inte med grevinnan - nu för tiden? Unge Markurell rodnade. Han lyfte blicken mycket långsamt, och då den slutligen mötte faderns, smålog han, blitt och vemodigt. Nej, medgav han. Häradshövdingen tycker inte om mig. Tycker han inte om dig? frågade H. H., som återigen hade svårt att fatta. Johan skakade sorgset på huvudet. Tycker ... |
| Från: Kallocain (Trettonde kapitlet) av Karin Boye ...Där satt han med ett språng lagrat i sin spända orörlighet. - Ni behöver inte göra så många omsvep, bäste medsoldat, sade han lågt och långsamt. Ingen är villigare än jag att beklaga det dystra faktum ni syftar på: att en mycket stor hop medsoldater har fått ett alldeles otillbörligt värde bara därför att nativitetskurvan inte stiger tillräckligt. All den propaganda vi dagligen får... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Hans min förändrades inte under den pinsamma läsningen, men styrelsen för "Jesu Krubba" och fröken Linder varsnade med en viss förvåning, att tvenne mörkröda fläckar plötsligt slog ut på huden över kindknotorna. De slocknade långsamt. Häradshövdingen tog av sig pincenén, torkade den, satte den åter på sig och sa: Det är således frågan om att tilldela stiftsjungfrun Elsa von Battwyhl ett stipendium på tre tusen kronor att utgå under två år av fonden för fromma stiftsjun... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Men den gamla damen gled tyst och stilla och inte utan ett visst mjukt behag ned på golvet. Huvudet sjönk slappt bakut och ögonen slöt sig långsamt. Av allt det som berättades om häradshövding de Lorche - tragedien i klädkammaren, komedien i droskan och den tragikomiska vandringen till rådhuset under bevakning av den halte stadsvaktmästaren Ohlson - var endast den sistnämnda berättels... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 3) av Lindbohm, Denis ...Vi har inget intresse av att låta er professor komma till skada här. Men jag vill varna er övriga från att prova vår luft. Arvid blev medveten om att alla nu tittade på honom. Han svalde med viss möda och lyfte långsamt händerna till den lätta hjälmens visir. Men sedan blev han stilla. Hans mer eller mindre omedvetna skyddsmekanismer hejdade honom. För en lång stund stod han obeslutsam och bara mötte de andras avvaktande blickar. Ingen yttrade något, val... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 4) av Lindbohm, Denis ...De talade om honom. - Professor Arvid Gunnarsson? Långt namn. Tre olika namn, inte sant? - Det första säger vad han är. Det andra är hans eget. Det tredje är släktnamnet från den ena föräldern. Han gick långsamt och lyssnade. De måste veta att han förstod vad de sa, annars skulle de säkert inte ha låtit honom förstå språket. De var helt ogenerade av att diskutera honom öppet. - Behåring på hjässan? Temperaturskydd för hjärnan? - Har du inte stu... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (LÄTTJA) av Karin Boye ... Någon är det, en ensam av allt mitt folk, villig att tjäna dig, ropare, som kämpe och tolk. Men se, jag är rädd för överfall i själens värld och mest för de starkas enfald, som segrar med svärd. Låt du min mångfald långsamt få läkas ihop, så kanske en dag var droppe blod kan svara ditt rop! Hur oövervinnelig vore den i självklar tro, som hann få växa sig samman till en i mognande ro. Hur maktlöst från hans levande hud föll dagens damm. Hu... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 8) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Rådplägningen var avslutad, betygen satta, domen fälld. Rektor, omgiven av sina kolleger, talade ivrigt, upprörd, slog ut med händerna, tog sig om huvudet, drog fram näsduken, nös, snöt sig, torkade omsorgsfullt sitt skägg, skred långsamt fram till fönstret, öppnade rutan, sträckte ut handen med näsduken. Och viftade, höjde och sänkte näsduken tre gånger, högtidligt, medveten om sitt ansvar som rektor och medborgare. Från almens krona ljöd ett tjugustämmigt skri, helt olikt... |
| Från: Kallocain (Sjätte kapitlet) av Karin Boye ...Då jag ringde, öppnade han själv med rynkade ögonbryn, och jag framförde mitt ärende. Rynkan slätades långsamt ut, han började se intresserad ut och samtyckte slutligen. Också han var ensam hemma. Ett ögonblick ångrade jag mig och undrade om detta var välbetänkt, men det fanns ju egentligen ingen anledning att tro, att han skulle stå i något slags k... |
| Från: Kallocain (Första kapitlet) av Karin Boye ...I stället fuskade jag en smula - jag tror nästan för första gången i mitt liv - och började ställa bort apparaterna i förtid, långsamt och försiktigt, medan jag sneglade genom glasväggarna åt båda sidor för att se om någon gav akt på mig. Så fort signalklockan förkunnade att arbetet var slut för dagen, skyndade jag ut genom de långa laboratoriekorridorerna som en av de för... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 12) av Elfred Berggren ... Plötsligt såg det ut, som om han fått en ny idé. Medan han nu höll armarna orörliga efter sidorna, började han taga små korta steg, så små att de nästan utgjorde "på stället marsch", men som förde honom långsamt i cirkel genom rummet med vänstra sidan först. Därunder började armarna arbeta, denna gång i hastigare takt - nervösare - stegen ökade i längd, och inom ett par minuter befann han sig i ett tillstånd av våldsam upphetsning, som kunde allvar... |
| Från: De älskade film (Kap 5) av Tidholm, Thomas G ...En stark scen. Men den missade han. Berit sitter kvar, för hon har ont i foten. Nu står Ray i mörkret på Järntorget med en flottig chorizo som långsamt kallnar medan han betraktar trafiken, Göteborg, alla människor, Tant Brun och Tant Gredelin och farbror Joakim, en ensam duva som hukar i skenet från Folkteaterns skyltfönster. - Tulpaner? Han byter åt sig fem tulpaner i plast för korven,... |
| Från: Kallocain (Nittonde kapitlet) av Karin Boye ...Vi hade inte alls blivit offer för en nattövning. Vi var fångar hos fienden. Ännu i dag vet jag inte, hur det hela hade gått till. Man kan föreställa sig att fienden långsamt och metodiskt hade besatt luftflottan plats för plats med spioner och slutligen hade vartenda plan under sitt kommando. Man kan kanske också föreställa sig en löpeld av uppror och förräderi, av någon orsak som jag inte känner till. Möjlighe... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Linköpings domkyrka) av Karin Boye ... Murarna droppar av tidernas vaka. Valven skälver av levande andar på väg tillbaka. Seklernas ring vänder sig långsamt kring. Allting är nära. Förgånget är ingenting. Den ande, som lyfte sten på sten lik en tempelstammarnas drivande sav, har skjutit en gren på nytt. Från bilderna går ett ljungande sken av obönhörliga offerkrav, som fäderna hört och lytt. Den mannen där med den smala munnen satt ... |
| Från: Kallocain (Nionde kapitlet) av Karin Boye ...Polisen kommer ändå att få fullt upp att göra med mördare, tjuvar, menedare... Min stund var kommen, jag kände det. Jag måste göra mitt första allvarliga angrepp på Rissen. - Min chef Karrek, sade jag långsamt och med stark betoning. Tillåt mig att göra invändningar, trots att jag är en underordnad. Mig förefaller den mystiska sammanslutningen allt annat än oskyldig. - Jag är intresserad av er mening också, sade Karrek. Ni anser den alltså vara ... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 2) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Jag är en olycksfågel. Du har fullgoda skäl att begära skilsmässa. Han sträckte ut händerna, grep henne kring armbågarna och drog henne mycket långsamt intill sig. Prinsessa, sa han, jag undanber mig. Felet var mitt. Eller rättare, felet är nu som alltid kung Ferdinands. Han har totalt fördärvat mina nerver. Min goda sömn flög sin kos. Jag låg och grubblade på ett och annat. Och så flög d... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Barnet) av Karin Boye ...gjuta vinet över alla viner i denna skål av tunna tinningsflarn! Men vi närmar oss i skygg rädsla barnets ögon, knappast vakna, i vilket former och färger speglas överväldigande, nya, nakna - skaparögon som skall tämja synerna och långsamt ordna kosmos hem, skilja vattnen från valvet ovan och sätta jordens fäste mellan dem. Och vi närmar oss i skräck och bävan de vulkaniska morgongryningar vilkas utbrott av eld och gejsrar ännu gungar oss på sena dyningar: då ... |
| Från: Kallocain (Fjärde kapitlet) av Karin Boye ...visste jag ju, att man gärna borde fråga försökspersonen själv så mycket som möjligt, det gav honom en känsla av likställdhet och höjde honom på visst sätt över smärtorna. - Tack - som vanligt! svarade n:r 135, men han talade påfallande långsamt som för att dölja att läpparna darrade. Medan han satt kvar och väntade på verkningarna, studerade vi hans kort, som han lagt ifrån sig på bordet. Födelseår, kön, rastyp, kroppstyp, temperamentstyp, blodtyp och så vidare, egendomligheter i... |
| Från: Kallocain (Elfte kapitlet) av Karin Boye ...Då jag haft honom i min hand, hade jag gjort allt för att förödmjuka honom, men nu tycktes det mig att jag måste tala på hans vägnar. - Jag måste rikta en anmärkning mot ert sätt att behandla era medsoldater - som mekanismer, sade jag långsamt och trevande. Det förefaller mig som ett uttryck för - brist på aktning - på respekt - - - Rösten svek mig, och jag märkte att jag var för yr i huvudet för att kunna lägga orden riktigt. - Ingalunda! ropade en av de föregående talarna ska... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 10) av Elfred Berggren ...Jag stötte mig på min egen tysta formulering: naturligtvis var det ett osynligt mål, eftersom roboten var blind. Så började armen vandra nedåt igen, långsamt och med avbrott, och efter en stund stod han, som om han aldrig rört sig. Om jag inte sett Mac Logan fylla papperet med anteckningar, kunde jag ha tagit allt för en synvilla. Det var mer än egendomligt. Några sekunder stod han orörlig, se... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 11) av Elfred Berggren ...Jag stötte mig på min egen tysta formulering: naturligtvis var det ett osynligt mål, eftersom roboten var blind. Så började armen vandra nedåt igen, långsamt och med avbrott, och efter en stund stod han, som om han aldrig rört sig. Om jag inte sett Mac Logan fylla papperet med anteckningar, kunde jag ha tagit allt för en synvilla. Det var mer än egendomligt. Några sekunder stod han orörlig, se... |
| Från: Kallocain (Sjunde kapitlet) av Karin Boye ...Jag gissade vad han tänkte: Detta kommer att bära mitt rykte över hela Världsstaten. - Kanske jag gissade fel. Polischefen och jag var mycket olika naturer. - För resten, fortsatte polischefen långsamt och såg prövande från den ene till den andre, för resten reser jag bort på en liten tid. Det är möjligt att ni också snart blir kallade till annan ort. Gör er i alla fall resfärdiga. Kallelsen kan komma hemma eller i arbetet. Ha för säkerhe... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 4) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han tömde glaset, smackade och räckte omedelbart fram det att fyllas på nytt. Herr Markurells diaboliska hjärta skrattade av fröjd, hans hand darrade. Skål, mumlade han, skål, skål. Den skäggige tömde sitt andra glas och lät det långsamt sjunka. Herr Markurell stod med buteljen i beredskap, slog i. Professorn betraktade honom med en frånvarande och på samma gång eftertänksam blick, som började besvära herr Markurell. Slutligen sa han: När jag nu ser närmre på herrn, så fö... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Inledning) av Karin Boye ... Den som går över slagfält och hör jämmerskrina, alltsom han ser och hör, växer hans pina. Men ingen summa finns att få av världens bekymmer: han bara långsamt närmar sig vad e n själ rymmer. Ingen summa är världens liv, men själars väg fram, inget mål i sikte, men segrar i klarsynt skam. Du ler åt våra siffror och tal. Låt jordens skärseld brinna! Låt oss behålla allt allt för... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 7) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Jag tog honom i hand där ute vid flaggstången. Och jag såg honom gå utför trapporna. Sen har jag aldrig sett honom och får aldrig se honom. Han är borta. Han är död. Han lyfte huvudet, och i det han knäppte händerna bakom nacken, slog han långsamt upp ögonen, lyfte långsamt de skälvande ögonlocken och visade lektorn två ögon som liknade rödgula, variga sår. Han sa: Det är inte så heller. Han lever nog. Det är jag som är död. Lektor Barfoth besinnade sig. Och sedan han besinnat sig ... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 14) av Elfred Berggren ...William Shakespeare står och svänger armarna runt som väderkvarnsvingar, medan George Washington sysselsätter sig med en ny lek, som han tydligen nyss funnit upp. Han går två steg framåt och ett steg tillbaka. Detta för honom långsamt fram emot repet, som han just nu når. När repet spännes av hans frammarsch, pressas hans överkropp bakåt, och nu når den en vinkel, som är så stor, att den automatiska balansutlösningen träder i funktion: han tar två snabba steg tillbaka oc... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 11) av Lindbohm, Denis ...Det avgöres redan på kromosomskalan. Om den tjugotredje kromosomen hos den hanliga gameten är X blir barnet en flicka. Är den Y blir barnet en pojke. Att könsbestämma fostret var enkelt i relation till det övriga. De tolv chaanjel svullnade långsamt kring sina magar medan tiden gick. Samtliga bodde i samma lilla samhälle som Arvid. Ibland hade han en oroande känsla av att att vara pascha i ett omänskligt harem av tolv sällsamma kvinnor. De bar ju faktiskt på hans barn, även om han inte... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 8) av Lindbohm, Denis ...Arvids svar var kort: - Vi har redan meddelat vår inställning. Han använde ordet "vi" och markerade därmed definitivt sitt avståndstagande från det jordiska. Infödingen väcktes långsamt upp, vilket skedde på så sätt att man gav ett motgift mot bedövningsgasen och samtidigt stimulerade organismen med en enkel hjärt-lungmaskin. Hon vaknade sakta och började röra på sig, gav ifrån sig en djup suck och mumlade något. Den främs... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...och sockerbagaren hade ställt in korgarna och makade sig långsamt nedför trappan då herr Markurell kom springande efter dem och höll dem tillbaka. Perukmakaren sa: Vi har ju vårt att sköta, Markurell. Varför skulle vi stanna? Ni ska vara mina vittnen. Vittnen? upprepade perukmakaren, och över hans utmärglade, epileptiskt blekblå ansikte flammade finnarna upp som vårdkasar i en ofärdsskymning. Vittnen? Det är väl bättre för alla parter att inte ha några vittnen. Men herr Markurel... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 3) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Hon sa: Tokstolle där! Och efter en liten paus: Nå - hur blir det med häradshövdingen? Herr Markurells upphetsning lade sig. Hur det blir med häradshövdingen? upprepade han långsamt och sneglade under lugg bort mot kassaskåpet. Jo, det ska jag säga henne. Det blir han som betalar både frukost och donation och litet till. Så nu vet hon det. Och han fortfor med ovanligt lugn och lågmäld röst: Det sägs, att jag är en bu... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han log emot henne. Samtidigt vände han sitt ansikte mot publiken och log ett vemodigt, sorgset men betagande milt leende (den satans pojken visste redan då vad som klädde honom!) och lät sitt huvud långsamt sjunka på ett mycket tankfullt och begrundande sätt. Ett mer fulländat Jesusbarn hade aldrig uppträtt i Wadköping. Tablån tycktes skola bli den vackraste i "Jesu Krubbas" sekellånga historia. Himlamodern, höljd i ljusblå slöjor, utstrålade... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Vi har roat oss. Om det nu verkligen är möjligt att roa sig. Det är möjligt, sa hon och smålog. Han lyfte hennes hand och kysste dess innersida. Han släppte den och hans egen hand sjönk långsamt ned mot bordsskivan. Han stirrade frånvarande framför sig, drog långsamt upp sin pincené och började putsa. Fru de Lorche sa: Det är ju bara det - det är bara det enda - som plågar mig – ohyggligt... Han avbröt - om man nu över huvud tag... |
| Från: De älskade film (Kap 10) av Tidholm, Thomas G ... - Nu vet jag vem du är, säger hon sakta. Du var inte med i Brödbutiken. Du jobbar på min flickas dagis. Du är en sån som jag, en vemsomhelst som älskar film. Ingen av oss kommer att bli stor och berömd som andra här. Ray tar långsamt händerna från ansiktet och ser på henne. Men vi får nånting annat istället, fortsätter hon. Vi kan ta film på allvar. För oss är den inte en fråga om kameravinklar. För oss är den... verklighet. Jag såg också Lamerica. Hon tystnar. Ray tar ... |
| Från: Kallocain (Tionde kapitlet) av Karin Boye ...Huden över kindknotorna stramades kanske åt en aning mer, och plötsligt sträckte hon ut en lång, välbildad hand, fattade varsamt en blyertspenna mellan pekfingret och tummen och nöp långsamt till så att knogarna vitnade. Utan att släppa taget såg hon upp igen och frågade: - Var detta hela ert ärende, medsoldat? - Det var hela mitt ärende, svarade jag. Alltså bara att rikta Sjunde byråns uppmärksamhet på en uppfinning, som kan... |
Fasta länkar:
Text- och bildhjälp?
Behöver du professionell hjälp med text och bild? Hör av dig! Vi skriver, fotograferar och filmar…
www.LisaOchDag.se
Behöver du professionell hjälp med text och bild? Hör av dig! Vi skriver, fotograferar och filmar…
www.LisaOchDag.se
Antikvariat, gratis e-böcker mm...
Blå Katt Förlag och Antikvariat delar ut gratis e-böcker, säljer begagnade böcker on line samt ger ut underliga texter i tryck...
www.blakatt.com
Blå Katt Förlag och Antikvariat delar ut gratis e-böcker, säljer begagnade böcker on line samt ger ut underliga texter i tryck...
www.blakatt.com
| KONTAKT | OM AWORDLIST | ORDLISTA | SITEMAP | LINKS: DAGSBILD.SE & ASTAND.COM |
|