Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han upprepade:
Inte ljuger hon. Jag har varit ett blindstyre. Han liknar mig inte det ringaste.
Och i sin dårskap och förvirring började han jämra sig just över detta, som om gossen gärna kunde ha varit vems son som helst, blott han liknat honom, den fule och obehaglige herr Markurell. Perukmakaren tillrättavisade honom strängt, men han svarade:
Håll käften, perukmakare! Kan du väga min olycka och säga: Du får jämra dig för fem kilo, eller sex, eller sju? Jag vill jämra mig, f... |