Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Slutligen stannade hon framför en stor, järnbeslagen kista. Flytta undan den, befallde hon viskande. Översten och Carl-Henrik lydde. I golvet, på det ställe där kistan stått, fanns en lucka, vid pass två alnar i fyrkant. Den var försedd med ett handtag, en rostig järnring.
Tant Rüttenschöld sa:
Elsa, kära barn, kom hit.
Fru de Lorche steg fram och gumman, som alltjämt grät, omfamnade henne och sa:
Här ligger Guds barmhärtighe... |