Från: Robotarnas Gud (Kap 12) av Elfred Berggren ...För det var tydligt, att det var för att tala med mig om någonting, som hon valt att göra denna morgonpromenad i mitt sällskap.
Irène tillhör avgjort de kvinnor, som kunna bära manlig dräkt utan att se löjliga ut. Hennes hull är så knappt och linjerna så spänstiga och fasta, att hon så klädd närmast gör intryck av att vara en graciös, nätt och jämnt fullvuxen pojke, och jag kände mig nästan som hennes äldre bror, som ville... |