| aWordlist.com i mobilen | |
|   |
måste1 träff i huvud-listan:
3 alternativ:
0 översättningar ligger på förslag:
Kolla synonymer för måste på Ordord.se
Ett tips från mig (Dagge):
Har du släkt, vänner och kolleger du vill samarbeta med på ett enkelt sätt? Dropbox kan vara lösningen för dig!
Dropbox installerar en "magisk" mapp på din dator. Det du lägger i den mappen blir sedan automatiskt åtkomligt från andra datorer (och vissa telefoner) som du också har Dropbox installerat på - antingen via det lokala nätverket eller via Internet.
Jag har Dropbox installerat på min hemdator och min jobbdator. Det jag lägger i mappen på hemdatorn ligger också i mappen på jobbdatorn när jag sätter mig där. Och det jag lägger i mappen på jobbdatorn ligger i mappen på hemdatorn när jag kommer hem...
Smidigare än både mejl och USB-minnen!
Men Dropbox kan mer än så. Jag kan skapa en vidunderlig undermapp i den magiska Dropbox-mappen. Den kan jag sedan dela med vem eller vilka jag vill. De behöver inte ens ha Dropbox installerat på sin dator. De kan nå den delade mappen via webben... Men det blir självklart mycket smidigare om man har sin egen Dropbox på datorn. Alla som har Dropbox installerat och är med och delar en mapp har den mappen i sin Dropbox-mapp.
Alla som delar mappen kan lägga filer i den och jobba vidare med det delade materialet från sina datorer. Så om du lägger ett dokument eller en bild i mappen kommer detn att dyka upp i alla andra medarbetares mappar. Och sitter man inte vid sin egen dator kan man nå mappen och dokumenten via sitt Dropbox-konto på webben.
Vill du bara publicera eller leverera en enstaka fil kan du lägga den i en specialmapp som heter Public. Då får den en hemlig Internetadress som du skickar till den eller de som du vill ska ha dokumentet. Jag brukar packa flera bilder som ska levereras till kund i en zip-fil och skickar sedan länken till kunden. Smidigare än både mejl och FTP. Mejlen klarar ju ofta inte stora filer och FTP är det inte så många som begriper sig på men att klicka på en länk i ett mejl klarar nästan alla...
När det gäller bilder finns ytterligare en liten feature värd att nämna. I Dropboxmappen finns en mapp som heter Photos.
Skapa en undermapp i den och lägg lite bilder däri. Nu har du ett enkelt webbgalleri (med samma namn som undermappen). Mejla galleri-länken till vem eller vilka du vill.
Lätt som en plätt!
Att dela enstaka filer eller hela mappar med sig själv eller andra är inte svårare än att flytta eller kopiera en fil från en mapp till en annan. Lika enkelt är det att bygga upp ett bildgalleri på nätet. Skapa en undermapp och lägg bilder direkt i den eller i olika undermappar i undermappen... Och du kan enkelt ta bort eller lägga i fler bilder eller mappar med bilder efterhand... Du bara droppar dem i din mapp på datorn. Du slipper drittla med olika inlogg och olika webgränssnitt för att ladda upp bilder på diverse webbkonton.
Och har man inte så himla stora utrymmeskrav så klarar man sig gott med deras gratistjänst (2GB till att börja med - man kan få ett par GB till gratis om man skaffar fler användare och delar mappar med andra). Behöver man mer finns det att köpa…
Se filmen om hur Dropbox funkar och skaffa din egen Dropbox här!
"måste" - 64 exempel från den litterära världen.
| Från: Domens stjärnor (Kap 4) av Lindbohm, Denis ... Man undersökte även de så strängt hemlighållna "kamikazebomberna". De var inte längre kamikaze. Det skulle inte gå att förinta skeppen. Av allt man upplevt i samband med den sällsamma planeten var detta det starkaste. Chaanjel måste, hur det nu gått till, ha omvandlat högaktiva grundämnen till helt inaktiva ämnen - på avstånd. Vilket var omöjligt enligt allt mänskligt vetande och ett förkrossande bevis för chaanjels enorma förmågor. Arvid erhöll en rapport om saken och ... |
| Från: Kallocain (Första kapitlet) av Karin Boye ...Jag vill och måste, det är alltsammans. Allt mer och mer obönhörligt frågar man efter avsikten och planmässigheten i vad som göres och säges, så att helst inte ett ord ska falla på måfå - det är bara författaren till den här boken som har tvingats gå motsatta vä... |
| Från: Kallocain (Artonde kapitlet) av Karin Boye ...Bakom mig hade jag en så kaotisk förmiddag, att jag flera gånger varit nära att avbryta och skylla på sjukdom. Att jag trots allt lyckades hålla mig uppe berodde på att jag måste, att jag ville vara med vid Rissens undersökning och dom, mindre för att inverka på tingens gång - det trodde jag knappt var möjligt - än för att ännu en gång få se och höra den man jag varit så rädd för och trott mig hata så djupt. I förhörs... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 6) av Lindbohm, Denis ... Det var den skarpaste reprimand Huat någonsin riktat till en människa och han mådde inte själv riktigt bra av att säga så. Han ville inte, men han måste. Han kände nämligen plötsligt hur fruktansvärt hjälplös han och hela den jordiska kulturen var, hur helt den mänskliga rasens framtid vilade i händerna på en enda person. Och han hade inget förtroende för Arvid Gunnarssons förmåga att hantera ... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 5) av Lindbohm, Denis ...Han kände det som en öm böld inom sig: Minnet av Salgleirs uppspelning av hans omedvetnas babblande röster. Han ville inte se i den spegeln. Men måste. - Sten i glashus, mumlade Arvid. Det klirrar. - Du är själv medveten om det, konstaterade Defanolen. Det ger dig en god plattform för fri flygning. Men var försiktig och sätt inte upp några speglar framför dina artfränder. Inte här. Detta... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 3) av Lindbohm, Denis ...Att sedan höra orden "men herr är litet fel" i originalversion var helt bedövande. Ordet "herr" kom ungefär som en hostning mitt i en klingande skönsång. - De måste uppfatta vårt språk som mycket primitivt, yttrade Arvid. Kanske som klumpiga läten från civiliserade apor. Eftersom Arvid varit den ende psykologen i den grupp som sammanträffat med Svornjel (Grof var läkare, Leboyer zoolog) blev han hörd myck... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 7) av Elfred Berggren ... Ett ögonblick gick, innan jag förstod, vad det var, han hade stående där bakom. Jag urskilde blanka metallytor, några rörliknande detaljer, som tillsammans påminde om två av medeltidens riddarrustningar - ja visst, det måste vara två robotar. Underligt nog var detta de första robotar av människotyp, jag någonsin sett. Jag erinrade mig ha läst i tidningarna, att man lyckats göra så stora konstruktiva förbättringar på de typer, som redan förekommo för några tiotal... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 4) av Lindbohm, Denis ...De talade om honom. - Professor Arvid Gunnarsson? Långt namn. Tre olika namn, inte sant? - Det första säger vad han är. Det andra är hans eget. Det tredje är släktnamnet från den ena föräldern. Han gick långsamt och lyssnade. De måste veta att han förstod vad de sa, annars skulle de säkert inte ha låtit honom förstå språket. De var helt ogenerade av att diskutera honom öppet. - Behåring på hjässan? Temperaturskydd för hjärnan? - Har du inte studerat terraner förut? - ... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 8) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Den gracila frun blev ganska upprörd; hon blev ond och en liten smula skrämd. Men hon behärskade sig fullkomligt och frågade vad han ville. Han svarade, tveksamt och ödmjukt: Jag måste be dig om någonting. Hon steg upp och öppnade dörren, blev stående på tröskeln. Hans hår var tillrufsat och de grå testarna vid tinningarna hängde stripigt ned. Ansiktet var blekt och slappt; de sextio åren hade plötsligt tagit ut sin rätt. F... |
| Från: Kallocain (Sjätte kapitlet) av Karin Boye ...Vilken omogen och meningslös fordran att vilja ha en egen människa att lita på, rent personligt lita på oavsett vad man tar sig för! Jag måste medge för mig själv, att det fanns en sövande lockelse i den. Spädbarnet och stenåldersvilden lever kanske inte bara kvar i somliga, tänkte jag, utan i oss alla, fast mer och mindre, det är en väsentlig skillnad. Och likaväl som jag känt det s... |
| Från: Kallocain (Sjätte kapitlet) av Karin Boye ...Jag vill inte ha det så här. - Ni förvånar mig verkligen, sade jag med allt kallare röst. Måste jag inte tro, att ni är en asocial typ? Vet ni vad, den saken ska vi verkligen ha i åtanke på laboratoriet. Det kanske inte blir så roligt att få en sådan stämpel på sig. Det tog. Hans förvirring fick en ny ton av skrämsel. Hjälplöst vände ha... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 6) av Lindbohm, Denis ...Han skulle antagligen fått strupförlamning om han försökt vara ovänlig. Han log välvilligt och berömde rentav Arvid för vad denne åstadkommit, men lade fram vad som beordrats direkt från de högsta styrande kretsarna på Jorden: Trojkan måste få förhandla direkt med några ombud för Chaans befolkning. Sextioåtta dygn hade nu gått sedan Arvid landsattes på planeten. Dessa sextioåtta dygn måste ha övertygat folket om att Jorden inte var till fara för Chaan. Han sa det inte rent ut, ... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Vi som inte vågar se) av Karin Boye ... Vi filar och förskönar så gott vi kan och vet, tills inget skiljer ande mer från välanständighet. De unga går och söker elden som brann. De går med tomma ögon, som ingenting fann. Allt måste de lida om igen. Stackare de! Vi spillde de heligas vinning - vi, som inte vågade se... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 7) av Lindbohm, Denis ... Förklaringen till att djuret ändå uppträtt som ett djur var att det hade ett djurs centrala nervsystem. Chaanjelens psyke kunde inte fortsätta att vara chaanjelskt när det matades in i kattdjurets hjärna. Då måste den psykiska energin kanaliseras på kattdjurets vis. Det var likadant som med elektrisk energi: Den kan matas in i en radio eller TV, i en dator eller en skrivmaskin, en hushållsmaskin eller en glödlampa. Det är samma energi, men den kanaliser... |
| Från: Kallocain (Första kapitlet) av Karin Boye ...bok jag nu sätter mig ner att skriva måste verka meningslös på många - om jag alls vågar tänka mig, att "många" får läsa den - eftersom jag alldeles självmant, utan någons order, börjar ett sådant arbete och ändå inte själv är riktigt på det klara med vad avsikten är. Jag vill och måste, det är alltsammans. Allt mer och mer obönhörligt frågar man efter avsikten och planmässigheten i vad som göres och säges, så att helst inte ett ord ska falla på måfå - det är bara författaren till den här bo... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 2) av Lindbohm, Denis ... Men denna styrande grupp hade en otroligt svår uppgift. De kunde inte fråga Jordens makter till råds, men måste snabbt kunna fatta beslut i frågor, som kunde ha ödesdiger betydelse för hela människosläktet. Om de gjorde någon dumhet skulle de få ta det fulla ansvaret. Om de, å andra sidan, handlade klokt och riktigt så skulle de inte få någon särskild t... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 9) av Elfred Berggren ...Så när som på en sak finns här allt, som skulle behövas, i fall förbindelserna med yttervärlden blevo avskurna, och en belägring på tre månader skulle med lätthet kunna uthärdas. Vad, som inte produceras i vårt omedelbara grannskap utan måste föras hit på lastvagnar långtifrån, är olja för den elektriska centralen, och det går åt ganska stora kvantiteter sådan, så elektrifierat som allt är. Överhuvud finns det inte många saker, som fordra ett direkt handarbete, det skulle i så fall... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 12) av Elfred Berggren ...Han har den mentalitet, som predestinerar honom till medhjälpare. Han är skicklig laborator och preparator, oerhört noggrann i arbetet och mycket kunnig. Men han kan inte arbeta självständigt på eget ansvar utan måste känna en chef över sig för att få så mycket säkerhet, att något blir utfört. Tore har nog rätt, när han säger, att med självförtroende kunde han gått långt. Och hur är han nu? Jag gnuggar mig bildlikt i ögonen och undrar, om det är samme And... |
| Från: Kallocain (Sextonde kapitlet) av Karin Boye ...Ändå försökte jag intala mig själv, att det var precis samma sak. Inte förrän på hemvägen släppte den sövande förnimmelsen av dröm. Mina fötter blev tunga, då jag tänkte på att jag måste återse Linda. Jag hade en ledig kväll framför mig, och rätt snart skulle vi vara ensamma med varandra, vi två, öga mot öga. Jag visste inte hur jag skulle uthärda det. Så kom då den stunden. Hon måtte ha väntat på den. I dag var det hon som d... |
| Från: Kallocain (Andra kapitlet) av Karin Boye ...För min del kunde jag inte förakta dem. De spelade ett evigt skådespel, vackert i sin tragiska obönhörlighet. I alla fall måste jag nog ha varit trött, eftersom mitt intresse hela tiden kretsade kring de få inslag av allvar, som den muntra festen bjöd. Bara några få minuter efter det jag släppt de båda ungdomarna med blicken och de för resten blivit skilda åt av otålig... |
| Från: Kallocain (Nittonde kapitlet) av Karin Boye ...Flygmaskinerna var där igen. Om det var den föregående stillheten som gjorde bullret så överväldigande eller om det verkligen aldrig hade varit så starkt förr, kunde jag inte säga. Hur som helst var det så örondövande, att jag måste luta mig mot muren, medan trumhinnorna vande sig. Hela luften var plötsligt mörk, tjock och mörk, men det vimlade i mörkret på ett sätt som jag inte kände igen. Alldeles intill mig kände jag mer än såg, hur fasta kroppar fyllde luften omkring... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 9) av Lindbohm, Denis ...mot misstänkta ting, upptäckte att de skjutit ihjäl katter, höns, hundar, luffare, hippies, nattvakter - och ibland någon inbrottstjuv - och svor vid sin själs yttersta salighet på att de hade sett ett apliknande odjur med långa huggtänder: Chaanjel måste ha förvänt synen på dem. Chaanjel fanns överallt. Men de fem chaanjel blev aldrig någonsin funna. De stannade inte kvar i närheten av människoboningar. Den psykiska aktiviteten från millioner människosjälar var outhärdlig för chaanjel. De ha... |
| Från: Kallocain (Trettonde kapitlet) av Karin Boye ...Vi har lyckats, ni och jag. Lavris måste ha förmått Tatjo att utfärda den där lagen mot statsfientligt sinnelag. Från och med i morgon kommer den att gälla. Sedan - ja, sedan börjas det. Ett ögonblick kände jag mig förlamad av att det verkligen hade skett och att den ödesdigra dagen... |
| Från: Kallocain (Trettonde kapitlet) av Karin Boye ...Av fångarna är somliga kanske bara en kort tid i fängelset, andra längre, i varje fall blir många så småningom utsläppta. Måste man inte tänka på vilken förgiftning de blir utsatta för från en person av det slaget? Han kommer kanske inte åt att säga så mycket, det är sant. Men jag har gjort en upptäckt. Jag ber er, min chef, skratta inte åt mig - men jag har märkt, att... |
| Från: Kallocain (Artonde kapitlet) av Karin Boye ...Vad menar ni, medsoldat Kall? Jag förstod, att han ansåg sig ha vittnen. Också i ett polishus finns det ju ledningar i väggen, öron och ögon att räkna med, och det finns säkert omständigheter, där själve polischefen måste vakta sig väl. Jag tänkte på det viskande ryktet om Tuareg. - Jag tog fel, sade jag (som om nu det kunde hjälpa upp någonting!). Jag menar - jag menar: jag har skickat in en angivelse. Jag ämnar bara - be att få den tillbaka. Med en min av y... |
| Från: Kallocain (Artonde kapitlet) av Karin Boye ...Gemenskap, säger ni - gemenskap? Sammansvetsade? Och det ropar ni från var sin sida av en avgrund. Fanns det ingen punkt, ingen enda, ingen enda, i släktenas långa utveckling, där man kunde valt en annan väg? Måste vägen gå över avgrunden? Ingen punkt, där man kunde hindrat Maktens pansarvagn från att rulla mot tomheten? Går det någon väg över döden till nytt liv? Finns det ett heligt ställe, där ödet vänder sig? - Jag har grubblat i åratal, var det stä... |
| Från: Kallocain (Femte kapitlet) av Karin Boye ...Om den tionde kanske redan också var på väg, var inte gott att säga - i varje fall var häktningsorder utfärdad, och vi kunde vänta personen i fråga till vårt laboratorium om två tre timmar. Inga ljusa utsikter precis. Jag måste medge, att jag var en smula överraskad över hur lojala över lag och hur snabba i vändningarna alla dessa makar hade visat sig vara - enbart glädjande naturligtvis, om det bara inte hade gällt experimentet. Säkert var att försöket måste upprepa... |
| Från: De älskade film (Kap 8) av Tidholm, Thomas G ...De åker tåg... sen börjar det blåsa i vassen. Det urartar. Det eroderar. Ankorna är borta. Vart tog dom vägen? Alltihop är Rays fel! Berit vaknar och ger Ray en stor smäll så att han skriker, de måste gå ut. Ray har fått blod på kragen. De står på gatan, det är sol, klockan är två på eftermiddagen, sparvar kvittrar i en buske, femmans spårvagn skramlar förbi. På andra sidan gatan går lilla Ida och sjunger på en enkel sång... hon vinkar åt R... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Var tyst. Ha tillit) av Karin Boye ... Din stora förtvivlan är inte tom ångest, den har en ton av våndan i djupen där det vill. Det blinda mörkret våndas av hemliga drömmar, som ingen ser, och ändå är de nära i allt. De kan inte sägas. De kan inte tänkas. De måste först levas fram till väsen och gestalt. Bed inte om ord, bed inte om tankar, men bed om del i våndan från vår rot under jord. Det Tigande tänker i kött och blod och vilja och slungar kanske sist som eld dig - sitt ord... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Från dig stal de tanken) av Karin Boye ... Den som vill äga anden är andens förrädare. Djupt måste själen böjas att stiga i riket in. Du kanske kan bli sanningens - men sanningen aldrig din... |
| Från: Kallocain (Nionde kapitlet) av Karin Boye ...Vi kan lugnt släppa dem som redan är häktade och sedan lämna hela sällskapet åt sitt öde. Polisen kommer ändå att få fullt upp att göra med mördare, tjuvar, menedare... Min stund var kommen, jag kände det. Jag måste göra mitt första allvarliga angrepp på Rissen. - Min chef Karrek, sade jag långsamt och med stark betoning. Tillåt mig att göra invändningar, trots att jag är en underordnad. Mig förefaller den mystiska sammanslutningen allt annat än oskyldig... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 10) av Lindbohm, Denis ...Det har 15 medlemmar. Samtliga ändrades. Generalstaben inom PAX var handplockad och utgjordes av 12 personer. Samtliga blev annorlunda. Dagen D uppsköts. Det inträffade en mängd saker, som gjorde att man måste ändra planerna. Eftersom besluten om ändring kom från de högsta instanserna blev naturligtvis planerna ändrade. Men eftersom man sedan länge levde i ett världsomfattande undantagstillstånd och under högsta mobilisering av alla krafter och de... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 10) av Lindbohm, Denis ... Men om mänskligheten måste dö så skulle det inte finnas kvar något rov för chaanjel att festa på. De skulle få tugga aska. Askan efter en sol. Hellre en död i strålande ära än en neslig död på slaktbänken under en apas kniv. Måste man ändå dö, då kunde man välja ärans väg och göra ett mäktigt slut på alla drömmar, ett slut som skulle synas över tusentals ljusår. Naturligtvis försökte chaanjel hejda planerna. Men när vapnet väl var armerat och avlossat gick det in i XD... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 2) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Jag står här så att säga med förgyllda fingertoppar. Tantali kval! Jag behöver tre månader, eller på sin allra högsta höjd sex. Om sex månader måste det vara fred, om sex månader måste kurserna stiga. Detta förbannade Balkan! Fru de Lorche, som lagt sista handen vid det askblonda, reste sig och frågade: Vad tycker du? Ska jag sätta på mig någonting svart? Carl-Magnus mörkgrå ögon fick e... |
| Från: Robotarnas gud (Kap 1) av Elfred Berggren ... - Våren är sen i år, men få vi bara några sådana här dagar skall vi snart vara ifatt igen, säger Andersson. Och jag nickade, tar min mössa och en käpp och går på vårpromenad. * Innan det kan bli vår, måste det ha varit vinter och höst och sommar och vår många gånger förut, tänker jag. Men det är underligt huru litet jag egentligen märkt av det. Jag har gått omkring på laboratoriet, jag har tolkat tusentals preparat i mikroskopet, jag har läst oc... |
| Från: Kallocain (Fjärde kapitlet) av Karin Boye ...I samma stund n:r 135 kände sticket av sprutan spändes hans ansikte, så att det nästan blev vackert. Jag måste erkänna, att jag tyckte mig se en hjälte i stolen framför mig. Samtidigt sjönk hans ansiktsfärg något, vilket inte gärna kunde bero på den ljusgröna vätskan, som omöjligt hade hunnit verka så fort. - Hur känns det? frågade jag uppmuntrande, m... |
| Från: Kallocain (Elfte kapitlet) av Karin Boye ...Det gäller alltså bara att väcka och egga de tendenser som redan finns och driva dem i rätt riktning. - I regel är emellertid heroerna in spe ganska kinkiga i valet av undergång. Det gäller att framställa en som tjusar. Först och främst måste man noggrant undvika alla sådana sjukdomar och dödssätt som har något löjligt över sig. Tillstånd, där försökspersonen blir en spillra, ur stånd att ta vara på sin värdighet, ur stånd att behärska sig, ur stånd att hjälpa sig själv med de enkl... |
| Från: Robotarnas Gud (Efterskrift) av Elfred Berggren ...Den var avsedd. Om en händelse är möjlig, så måste den inträffa. Om en händelse inte inträffar, så är det beviset för att den inte är möjlig. Men om katastrofen med Tore var avsedd, om det fanns någon mening bakom, vilken var då avsikten? Han ryckte på axlarna och gick tillbaka ut i laborato... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 10) av Elfred Berggren ... Nu är jag inte religiös enligt vanligt språkbruk, religiositet måste väl också innebära en hjärtats inställning till vissa problem, men jag har sett mig tvungen att av rent vetenskapliga skäl acceptera åsikten om existensen av en transcendental verklighet. Min generation av naturvetenskapsmän intar i själva v... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 11) av Elfred Berggren ... Nu är jag inte religiös enligt vanligt språkbruk, religiositet måste väl också innebära en hjärtats inställning till vissa problem, men jag har sett mig tvungen att av rent vetenskapliga skäl acceptera åsikten om existensen av en transcendental verklighet. Min generation av naturvetenskapsmän intar i själva v... |
| Från: Kallocain (Sjunde kapitlet) av Karin Boye ...Min licens var åtminstone äkta. - Så mycket lättare då. Nå vidare. Vad var det som avhandlades? Men där gick till och med Karrek bet. Förhörspersonens svar blev förvirrat och osäkert. Vi måste lämna den virrige karlen i fred, så mycket mer som andra sprutan redan började upphöra att verka. Han vaknade upp med starkt illamående. Själsligen tycktes han inte plågas alltför mycket, han var orolig men inte förtvivlad, häpen mer än skamse... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 4) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Då de varsnade herr Markurell i spetsen för sin skara, stannade kaptenen. Fy tusan, Markurell! muttrade han mellan tänderna. Jag vänder! Överstinnan hade också stannat, men hennes förstånd var alltjämt i verksamhet. Hon sa: Vi måste vara vänliga mot herr Markurell. Tänk på att han har Carl-Magnus i sitt våld. Och dåraktig som alltid, då hennes förstånd inte stod alldeles stilla, gick hon rakt fram mot herr Markurell som stannat, försjunken i tankar. Herr Markurell tänkte... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 3) av Elfred Berggren ...Den, som gjort anordningen, saknar de elementäraste kunskaper i psykologi. Ett fönster, som ligger så långt ifrån det, man betraktar, att man inte kan urskilja personliga detaljer, folk eller vad som helst, måste vara så placerat, att man kan se en horisontlinje av något slag. Annars intresserar inte utsikten i längden. Man måste ha något, som man önskar se på andra sidan av, som man kan tro, det finns något bakom. Något som kan fylla en med förväntan.... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 7) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...En stund satt de tysta och iakttog varandra med låtsat likgiltiga blickar. Båda hade någonting som de måste säga. Och båda önskade att den andre skulle tala först. De utkämpade en tyst strid i tålamod, en strid i vilken herr Markurell måste ligga under. Han började: Ja, du glor på mig, du. Men jag är inte galen. Det är mycket bättre nu. Det är bätt... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 4) av Elfred Berggren ... Vi drogo oss över en brunbränd gräsplan bort mot en bil, som han tydligen hade stående för vår räkning, medan han pratade på: - Vi kan inte starta förrän i morgon bittida, så vi måste ligga här i natt. Jag måste få ett par bitar i motorn utbytta. Hur långt? Omkring sex timmars flygtid. Om vi starta klockan halv sju, äro vi framme strax efter tolv. Det är ingen snabb maskin, egentligen ganska gammalmodig, men den är bra för ... |
| Från: Kallocain (Tolfte kapitlet) av Karin Boye ...Vi måste ta in mer folk på kurserna än som var riktigt lämpligt, och ändå var det många som fick vänta. Inte heller hann vi med alla de häktade som kom, vi fick jäkta från fall till fall, vi till och med kortade av middagsrasten med en halvtimme. Doms... |
| Från: Kallocain (Tredje kapitlet) av Karin Boye ...Hur många framstående medsoldater tror du inte har haft anmärkningar på sig någon gång och sedan rentvått sig! Kommer du inte ihåg alla dem som vi har hört läsa upp sina ursäkter i radio om fredagarna mellan 20 och 21! Du måste väl förstå, att det inte är felfriheten, som gör en god medsoldat, allra minst felfriheten i sådana frågor, där den statliga etiken ännu håller på att bli till! Först och främst är det förmågan att ge upp sin egen ståndpunkt och tillägna sig d... |
| Från: Kallocain (Fjortonde kapitlet) av Karin Boye ...Det var en dröm om Ökenstaden. Jag stod vid början av en gata och visste att jag måste gå den - varför visste jag inte, men jag var ångestfullt. säker på att mitt väl och ve hängde på om jag kom fram. Husen på båda sidor om gatan var ruinhögar, somliga höga som små berg, andra nersjunkna i jorden och halvt övertäckta med sand oc... |
| Från: Kallocain (Femtonde kapitlet) av Karin Boye ...Den som var hans vittne och medhjälpare skulle säkert inte i den allmänna villervallan tänka på en sådan detalj. Bara morgondagen var över, skulle jag vara säker. Jag måste lita på min goda tur och på Rissens brådska. Så kom jag hem den kvällen med en spruta i fickan och en liten flaska fylld med oskyldigt blekgrön vätska. Och befrielsen av att ha tagit första steget till handling gav mig nya krafter, så att jag... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 8) av Elfred Berggren ... - Mycket sant, men vi kunna ej slå oss till ro med ett sådant svar. Problemet ligger till på ett annat sätt för vetenskapen: vi vet, att hjärnan inte fungerar sedan den skilts från kroppen, men är det allt vi kunna veta? Vi måste söka oss fram på olika vägar, kanske vi i alla fall kunna få ett svar någonstans. Vi få inte förutsätta, att någonting à priori är omöjligt. Nu kan man ju gå fram efter olika linjer och undersöka, huruvida det existerar några medel, som kunn... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 1) av Lindbohm, Denis ... Men även om Turella-Kuyzo-ekvationen öppnat universum för mänskligheten så var det inte bara att bygga armador och sända ut åt alla håll. Man måste dock tänka ekonomiskt och rymden är stor. Det är bara åtta stjärnor, som ligger inom tio ljusårs avstånd från Solen. Resten ligger längre bort, de flesta fantastiskt mycket längre bort. Man byggde stellärskepp, men man byggde betydligt fler ... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 5) av Lindbohm, Denis ... Arvid blev litet förvånad. - Det tänkte jag inte särskilt på. Jag är ju inte tekniker. Kanske de prövade om en vanlig mottagare kunde ta emot xd-vågor? Det är inte säkert att informationen var falsk. - En våg via externa dimensioner måste ha en speciell mottagare, annars kan den inte komma in i detta rumtidskontinuum. Förbindelse av det slaget innebär extradimensionell anknytning mellan två rumtidsliga positioner. Man kan inte knyta samman två positioner om den ena av dem sakna... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 14) av Elfred Berggren ...Man måste acceptera det, som möter, det hjälper inte att försöka hålla sig undan. Jag börjar från början för att se till, att jag verkligen får med allt. En morgon som vanligt. Varför skulle den vara annorlunda för resten? Det kan hända, att stora hän... |
| Från: De älskade film (Kap 3) av Tidholm, Thomas G ...Sådana är tiderna. Efter ministern kommer kvällens regissör och förklarar varför han gjort filmen. Han har gjort den här filmen för att han kände att han verkligen ville göra den här filmen. Att han måste helt enkelt, av ett inre tvång. Ett sådant inre tvång ligger ofta bakom tillkomsten av film, eftersom det upphäver alla de förnuftsskäl som talar emot att någon skulle ge sig in i det ormbo av frustrationer som en riktig filmproduktion är. En ... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 13) av Elfred Berggren ...Man tänkte överhuvudtaget inte på saken. Så småningom måste det i alla fall ha sipprat ut. Man kan tänka sig ett ord fällt här, ett ord där, man kan tänka sig, att de sett genom fönstren, hur robotarna varit i rörelise, den vaknaste av dem har kanske lagt ihop två och två och funnit, att det gör fyra, ... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 11) av Lindbohm, Denis ...Chaanjel var barmhärtiga och gjorde en smärre justering någonstans på mikronivån. Han hade frid, kosmisk frid. Men trots denna frid kom stunderna av vemodsfylld längtan med en fläkt av kylig ensamhet. Han var ju dock unik och den unike måste betala unikitetens pris i ensamhet. Han var den sista jordmänniskan av originalmodellen och det var något ytterst unikt. Men han var även unik i ett annat avseende. När chaanjel utformade hans sådd för harmonisk samvaro med andra släkten gav... |
| Från: De älskade film (Kap 2) av Tidholm, Thomas G ...man vill gå på filmfestival måste man köpa biljetter. Alla vet att det är så. Biljetterna är mycket åtråvärda och är ofta slutsålda veckor i förväg. Det beror på att så oerhört många människor älskar film och vill gå på filmfestival. Men Ray och Berit har inte köpt några biljetter. Deras tro på film är så stark att de vet utan varje tvivel att om de vill se en film ska dörrarna bara öppnas, in till det där mörkret där allt kan hända. Nu står Berit och Ray i kö framför biljettkassorna i festiv... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 8) av Lindbohm, Denis ...Och vi begär så litet. Bara att en delegation skall få vistas fritt på er planet och studera den i detalj. När helst detta beviljas återsänder vi de fem. Chaanjels svar var kort: Beviljas inte. Jorden lät sedan tiden gå. Man måste ju vänta i mer än ett år, faktiskt i närmare fjorton månader, innan gisslan befann sig på Jorden. Det var gott om tid. Och tystnad kan verka nedbrytande. Man väntade sig att Chaans folk skulle mjukna inför den isande tystnaden från Jorden. Men... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Det är ungefär så länge vi lever. Och inte vet jag att vi gjort något särskilt ont. Ibland, när han blir liksom frånvarande och stel i ögonen, känns det alldeles galet i huvut på mig. Men det måste jag akta mig för; annars kan jag bli illamående. Och får han då se mig, kan det vara gjort. Nå, är jag så mycket sämre än du och andra att jag ska gå med hjärtat i halsgropen alla mina livsdagar? Stackare dig, perukmakare, mumlade herr Markur... |
| Från: De älskade film (Kap 4) av Tidholm, Thomas G ...Man väljer film med ett sjätte eller sjunde sinne, som måste befinna sig i sin högsta potens under en filmfestival. Bara vissa människor har detta sinne aktivt över huvud taget, andra får gå som i blindo, de tvingas läsa filmrecensioner, eller t.o.m. annonser. De rentav missar filmfestivalernas rika utbud och får på vanlig biotid se filmer som Snuten i Hollywood, Skamgrepp, Sömnlös i Seattle... Till slut tröttnar de på att gå på bio och skaffar sig video, eller börjar se ... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 3) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Hans viskning hade en otvivelaktigt hotfull klang. Va säger hon? Har hon hört något? Fru Markurell hade ingenting hört, men det stod klart för henne, att rektor Blidberg måste känna sig mycket illa berörd av häradshövdingens svårigheter. Tanken var inte främmande för herr Markurell; han hade ruvat den hela morgonen. När den nu återvände utifrån, klädd i klara ord, fattade han raskt sitt beslut. Han svalde en mäktig ... |
| Från: Kallocain (Sjuttonde kapitlet) av Karin Boye ...på natten sprang jag upp och sade: - Jag måste rädda Rissen. Jag har angivit Rissen. Hon frågade inte. Jag rusade upp till portvakten, väckte honom och bad att få låna hustelefonen. Då han hörde, att det gällde ett samtal med polischefen, gjorde han inga svårigheter. Till Karrek var det omöjligt att komma fram, han hade givit sträng order om att ingen fick störa honom om natten. Efter mycket krångel och spring hit och dit kom äntligen en förnuftig vakt till telefonen och lugnade mig med ... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Allt dåligt eller misstänkt hade en viss benägenhet att samla sig kring herr Markurell, som även han var en utsocknes. Sådana män fostras inte i Wadköping. Likväl måste släktena Markurell och Barfoth hava tidigare förbindelser med staden. I hörnet av Vedbotorget och Klockargränd ligger ett lågt, långt gammalt hus, som av ålder kallas Markurellska huset. Ännu så sent som i början av åttiotalet ägdes och bebodd... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...De gjorde en vid lov kring spegeln för att slippa att hälsa, ty översten var stadd på jakt efter sin olyckliga hustru och hade mycket brått. Tant Rüttenschöld knackade emellertid hårt på rutan; de måste stiga in. Hon frågade, om de kunde låna henne tre hundrakronsedlar. Det kunde de, och hon bad dem vänta några minuter. Hon satte sig vid sekretären, tog fram tre kuvert och skrev på det första med stor, slingrande och skälvande stil: Till söm... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 6) av Elfred Berggren ... Tore hade tagit oss en under vardera armen och förde oss upp mot byggnaden, medan vi småpratade om saker och ting, som föllo oss in. Vid trappstegen, som förde upp på verandan, hejdade han sig ett ögonblick och ropade till Mac Logan: - Vi måste in till Nairobi i dag, Mac Logan. Kan du vara färdig till klockan halv tre? - Ja visst, blir det bara för dagen, eller blir det längre uppehåll? - Vi kommer tillbaka i morgon igen. - Han vände sig till oss. - Strängt taget har jag nu någon... |
| Från: De älskade film (Kap 7) av Tidholm, Thomas G ...På så vis är vi dömda att leva andras liv, och att aldrig helt kunna se våra egna. Film är den fruktansvärda konsekvensen av detta, ett stirrande som om ögonlocken vore borta och vi inte kunde blunda. Och det är just det: Vi kan inte blunda. Vi måste göra film." "Den vanliga människan är varje konstnärs största problem. Den vanliga tråkiga människan, hon som inte har den blekaste aning om vart hon är på väg och i så fall varför. Hon som ingen står ut med, hon som det finns fem miljarder a... |
| Från: Kallocain (Tionde kapitlet) av Karin Boye ...Medan man plockade fram mitt hemliga poliskort, fick jag vänta i ett litet extra väntrum, jag tror bortåt två timmar. Man måste lära sig detta, tänkte jag, man måste lära sig vänta. Och det gick. Ändå måste man säga, att det var raskt expedierat, då man betänker, vilka väldiga utrymmen ett sådant kortsystem över alla Världsstatens medsoldater måste fylla. Fast jag aldr... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 5) av Elfred Berggren ...Men å andra sidan, om vi mäta dessa trakters historia icke i år utan i utveckling, så måste vi säga, att upptäckandet och utforskandet båda lågo i den grå forntiden. Vi passera över Gebel Aulia, som visar sig vara en kulle av otvetydigt vulkaniskt ursprung, med den därintill belägna dammbyggnaden, som blivit en så mäktig hävstång f... |
Fasta länkar:
Text- och bildhjälp?
Behöver du professionell hjälp med text och bild? Hör av dig! Vi skriver, fotograferar och filmar…
www.LisaOchDag.se
Behöver du professionell hjälp med text och bild? Hör av dig! Vi skriver, fotograferar och filmar…
www.LisaOchDag.se
Antikvariat, gratis e-böcker mm...
Blå Katt Förlag och Antikvariat delar ut gratis e-böcker, säljer begagnade böcker on line samt ger ut underliga texter i tryck...
www.blakatt.com
Blå Katt Förlag och Antikvariat delar ut gratis e-böcker, säljer begagnade böcker on line samt ger ut underliga texter i tryck...
www.blakatt.com
| KONTAKT | OM AWORDLIST | ORDLISTA | SITEMAP | LINKS: DAGSBILD.SE & ASTAND.COM |
|