Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Inledning) av Karin Boye ...
För djup skam såg vi,
för meningslöst lidande.
Vi levde ju bara av väntan -
låt oss få dö bidande!
Förbarma dig!
Förbarma dig!
Ensam röst (ur Kör II)
Makrokosmos herre,
mikrokosmos herre,
du som spränger alla mått,
större och smärre,
du vet ensam
hur mått och tal bedrar,
du vet att livet är
vad livet alltid var.
Den som går över slagfält
och hör jämmerskrina,
alltsom han ser och hör,
växer hans pina.
Men ingen summa finns att få
a... |