Från: Kallocain (Trettonde kapitlet) av Karin Boye ...Sedan steg han upp igen och slog knogarna i väggen.
- Ni vill inte. Ni är rädd för mig. Och det har jag inget emot. Men jag ska ändå göra vad jag kan för er. Då ni lämnar in er angivelse - eller era angivelser, vad vet jag - väl motiverade, kom ihåg det, väl motiverade, det kommer hädanefter att bli första villkoret, och det är inte jag som gör grovgallringen - så sätt ett tecken i ena hörnet, det här tecknet (han ritade på ett papper och räckte mig), så ska jag göra vad ja... |