| aWordlist.com i mobilen | |
|   |
mun1 träff i huvud-listan:
3 alternativ:
0 översättningar ligger på förslag:
Kolla synonymer för mun på Ordord.se
Ett tips från mig (Dagge):
Har du släkt, vänner och kolleger du vill samarbeta med på ett enkelt sätt? Dropbox kan vara lösningen för dig!
Dropbox installerar en "magisk" mapp på din dator. Det du lägger i den mappen blir sedan automatiskt åtkomligt från andra datorer (och vissa telefoner) som du också har Dropbox installerat på - antingen via det lokala nätverket eller via Internet.
Jag har Dropbox installerat på min hemdator och min jobbdator. Det jag lägger i mappen på hemdatorn ligger också i mappen på jobbdatorn när jag sätter mig där. Och det jag lägger i mappen på jobbdatorn ligger i mappen på hemdatorn när jag kommer hem...
Smidigare än både mejl och USB-minnen!
Men Dropbox kan mer än så. Jag kan skapa en vidunderlig undermapp i den magiska Dropbox-mappen. Den kan jag sedan dela med vem eller vilka jag vill. De behöver inte ens ha Dropbox installerat på sin dator. De kan nå den delade mappen via webben... Men det blir självklart mycket smidigare om man har sin egen Dropbox på datorn. Alla som har Dropbox installerat och är med och delar en mapp har den mappen i sin Dropbox-mapp.
Alla som delar mappen kan lägga filer i den och jobba vidare med det delade materialet från sina datorer. Så om du lägger ett dokument eller en bild i mappen kommer detn att dyka upp i alla andra medarbetares mappar. Och sitter man inte vid sin egen dator kan man nå mappen och dokumenten via sitt Dropbox-konto på webben.
Vill du bara publicera eller leverera en enstaka fil kan du lägga den i en specialmapp som heter Public. Då får den en hemlig Internetadress som du skickar till den eller de som du vill ska ha dokumentet. Jag brukar packa flera bilder som ska levereras till kund i en zip-fil och skickar sedan länken till kunden. Smidigare än både mejl och FTP. Mejlen klarar ju ofta inte stora filer och FTP är det inte så många som begriper sig på men att klicka på en länk i ett mejl klarar nästan alla...
När det gäller bilder finns ytterligare en liten feature värd att nämna. I Dropboxmappen finns en mapp som heter Photos.
Skapa en undermapp i den och lägg lite bilder däri. Nu har du ett enkelt webbgalleri (med samma namn som undermappen). Mejla galleri-länken till vem eller vilka du vill.
Lätt som en plätt!
Att dela enstaka filer eller hela mappar med sig själv eller andra är inte svårare än att flytta eller kopiera en fil från en mapp till en annan. Lika enkelt är det att bygga upp ett bildgalleri på nätet. Skapa en undermapp och lägg bilder direkt i den eller i olika undermappar i undermappen... Och du kan enkelt ta bort eller lägga i fler bilder eller mappar med bilder efterhand... Du bara droppar dem i din mapp på datorn. Du slipper drittla med olika inlogg och olika webgränssnitt för att ladda upp bilder på diverse webbkonton.
Och har man inte så himla stora utrymmeskrav så klarar man sig gott med deras gratistjänst (2GB till att börja med - man kan få ett par GB till gratis om man skaffar fler användare och delar mappar med andra). Behöver man mer finns det att köpa…
Se filmen om hur Dropbox funkar och skaffa din egen Dropbox här!
"mun" - 28 exempel från den litterära världen.
| Från: Kallocain (Nionde kapitlet) av Karin Boye ...Det var tydligt att åsynen av Karrek gjorde honom ganska nöjd. Jag kände ganska väl igen polisminister Tuareg från Medsoldatens Porträttalbum, hans små svarta björnögon, hans viljestarka underkäke, hans fylliga mun, och ändå gjorde han ett långt mer överväldigande intryck på mig än jag någonsin väntat mig. Kanske var det också känslan av att stå inför den koncentrerade Makten, som kom mig att darra. Tuareg var hjärnan bakom de millioner ögon och öron, som ... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 2) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han mumlade: Det var sensationellt. Tant Rüttenschöld gjorde ett försök att resa sig men föll tungt tillbaka mot salig lagmannens päronträ. Hennes mun, som formats till ett mysande tryne, öppnades plötsligt på vid gavel av en djup, krampaktig, kippande gäspning. Hon blinkade sömnigt med de tunga ögonlocken och sa: Jag ska tala med herr Markurell. Och hon tillade: Var är Elsa? Häradshövding... |
| Från: Kallocain (Tredje kapitlet) av Karin Boye ...Målet för mina uppflammande sinnen var något mycket mer svåråtkomligt, det var den Linda, som vissa korta minuter skymtade bakom de orörliga vidöppna ögonen, bakom den spända röda bågen till mun, hon som hade skymtat i kväll i sitt trötta tonfall, i sina kloka lugna råd. Och medan pulsarna arbetade upp sig i ådrorna, vände jag mig på andra sidan och kvävde en suck. Jag sade mig, att vad jag ville av samlivet mellan en man och en kvinna ... |
| Från: Kallocain (Femtonde kapitlet) av Karin Boye ...kärlek för att skyla min misstro, vad skulle det tjäna till? Ett ögonblicks illusion av samhörighet, ett rus som var över i morgon - och jag skulle inte ens veta, var jag hade henne i fråga om Rissen. Jag började med att knyta en näsduk om hennes mun, så att hon inte skulle skrika under själva kampen. Naturligtvis vaknade hon och försökte göra sig fri, men utom att jag var mycket starkare än hon, hade jag alla fördelar på min sida. Det var inte svårt att hålla henne fast, medan jag band henn... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 3) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Wadköping hade dömt honom, kallat honom ockrare och på sistone ej ens aktat för rov att be gossen dra åt helvete! Herr Markurell, med ryggen stödd mot flaggstången, vars gulblåa fana varligt sveptes ut av den välsignade västan, samlade saliv i sin mun, luft i sina lungor och spottade på Wadköping. Han kände en välgörande och uppriktig tacksamhet mot Försynen, en viss aktning för sig själv och ett odelat förakt för den övriga mänskligheten. Den stunden, minuterna eller sekunderna före och min... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Hur illfundig och världsklok herr Markurell än kan ha varit, tycks det aldrig ha gått upp för honom att hänförda lovord som oftast tjäna ett praktiskt syfte. Han slök dem med vidöppen mun, vars glesa krokodiltänder saftade sig av pur förtjusning. Och faktum är att lånetransaktioner, som sålunda inleddes, i regel slöts på för patienten smärtfriare villkor än vad som annars var fallet i den markurellska praktiken. Tilläggas bör att... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Ulla var redan konfirmerad och hade sin vita klädnad på, men Malla bar en mörkgrå kolt och hade inte ens ett sidenband i håret. Och Ulla räckte henne en sandpannkaka med stora, röda syltklickar och bjöd henne att äta. Sanden fyllde hennes mun, hennes näsa, hennes strupe, hennes lungor. Vild av raseri och smärta kastade hon sig över Ulla Brenner. Och domkyrkoklockorna började ringa. Hela torget var fult med svartklädda människor. Likvagnen kom, den enklaste och fattigaste, den som så... |
| Från: Kallocain (Artonde kapitlet) av Karin Boye ...lade jag min angivelse i brevlådan; när jag kom fram var han redan häktad! Men alla här som har hört honom - - alla här som har hört honom - - måste inse - - Jag hade stigit ner från podiet, gått fram till den unge mannen och lagt handen över hans mun. - Lugna er, viskade jag, ni vinner ingenting, ni gör er själv olycklig och räddar ingen. Andra har också angivit honom. Högt sade jag: - Sådana störande uppträden av personer som har råkat ur jämvikten får absolut inte tillåtas medan undersö... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 2) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Tystnad. Plötsligt sa landshövdingen, som slutat sin skorpa: Malla, kasta hit ett par sockerbitar! Tant Rüttenschöld kastade till honom ett par sockerbitar och stoppade en tredje i mun. Då den smält på tungan, smackade hon och sa: Carl-Magnus - vi tro på dig. Därmed var släktmötet öppnat. De Lorche böjde erkännsamt på huvudet, landshövdingen sa, sugande på sockret: Na-turligtvis. Kä-re Carl-Magnus. Och översten: Visst! Visst... |
| Från: Robotarnas Gud (Efterskrift) av Elfred Berggren ... Är det något jag bör beklaga? Man talar om bestående tankar, man tar till och med ordet odödliga tankar i sin mun. Vad är egentligen en odödlig tanke? Hur länge kan en tanke leva? Kan den överhuvud leva längre än det ögonblick, då den som ett stjärnskott dyker fram ur det omedvetnas natt och kastar ljus över någonting, som varit oss dunkelt? De enda verklig... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...mumlade han: Vart ska jag ta vägen, vart ska jag ta vägen, vart i Herren Jesu namn ska jag ta vägen, vart ska jag ta vägen... Slutligen kände han det som om ett nystan breda band legat någonstans i bröstet eller buken och hasplats upp genom hans mun. Han smällde plötsligt ihop sina krokodiltänder i ett ursinnigt bett. Detta kraftprov, detta bevis på självbehärskning tycktes åter till en viss grad lugna honom. Han betraktade sina vänner och nickade åt dem, först åt den ene, så åt den andre, ... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Och allt under det han sträckte högra handen efter konsistorienotarien Enells sockerskål, lyfte han den vänstra med fingrarna utspretade som till välsignelse. Därpå vred han sig något åt höger och lade sin hand mot moderns mun. Han log emot henne. Samtidigt vände han sitt ansikte mot publiken och log ett vemodigt, sorgset men betagande milt leende (den satans pojken visste redan då vad som klädde honom!) och lät sitt huvud långsamt sjunka på ett mycket tankfullt och b... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han kysste tant Rüttenschöld mittpå mun. Gumman sköt honom ifrån sig. Ja, du har ju alltid varit excentrisk. Det ligger i släkten. För resten kommer du att bryta nacken av dig på dina förbaskade kapplöpningar. Minns att jag sagt det, Carl-Henrik. Och tänk på mig när du ligger där. Å... |
| Från: Kallocain (Första kapitlet) av Karin Boye ...När hennes mun drog ihop sig till ett smalt rött streck - å nej, det var inte ett leende, varken av hån eller glädje, snarare kunde det kallas en spänning, som när man spänner en båge - och under tiden stod ögonen orörligt vidöppna - då gick alltjämt samma iln... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 2) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Och ännu tystare viskade hon: Kamar el-Zaman! Kamar el-Zaman? Och han svarade: Prinsessa Belbredur! Prinsessa Belbredur? Men han kände sin mun vissen under hennes kyss. Och han försökte förgäves minnas när och var i en förfluten lyckotid hon kallat honom Kamar el-Zaman eller när och var han nämnt henne Belbredur. Kvinnans kärlek kan vara bedräglig. Men vad är det i jämförelse med mann... |
| Från: Robotarnas gud (Kap 1) av Elfred Berggren ...Så sade han: - Har du sett, att det börjar bli vår nu äntligen. Och därpå gick han utan att vänta på svar. Av någon annan hade det inte varit något märkvärdigt, men ur Andréens mun var det häpnadsväckande. Det kan faktiskt gå åratal utan att vi tala med varann om någonting, som inte rör arbetet, och ändå betraktar jag honom lika mycket som vän som assistent och betald medarbetare. Det finns ett drag av noli-me-tangere över... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 10) av Elfred Berggren ...Något moment av liv vill jag absolut inte ha med. * Helt plötsligt kom det liv i Andréen. Efter att ha varit praktiskt taget stum nära en timme, lät han nu upp sin mun och sade: - Jag förstår ganska väl Mac Logans inställning. Innan vi gå vidare, vore det kanske skäl i att försöka fixera skillnaden mellan djur och maskin i ord. Redan Sokrates hade ju den principen att alltid göra klart för sig, vad det var, ... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 11) av Elfred Berggren ...Något moment av liv vill jag absolut inte ha med. * Helt plötsligt kom det liv i Andréen. Efter att ha varit praktiskt taget stum nära en timme, lät han nu upp sin mun och sade: - Jag förstår ganska väl Mac Logans inställning. Innan vi gå vidare, vore det kanske skäl i att försöka fixera skillnaden mellan djur och maskin i ord. Redan Sokrates hade ju den principen att alltid göra klart för sig, vad det var, ... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 4) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Endast viskningar! En helig sed förbjuder dessa gossar att höja rösten utöver det knappt urskiljbara. Om någon av dem faller ned och bryter en arm eller ett ben, kasta sig kamraterna över honom, tilltäppa hans mun och forsla tyst och snabbt bort honom. Rop och skrik får inte förekomma. Och skolans tystnad smittar hela staden, som för resten aldrig är bullrande. Den 6 juni 1913 var Wadköpings dystra högtidlighet dystrare och högtidligare än vanligt. Det ä... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 7) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Och jag kan ju inte begära att han ska brås på mig. Va? Va? Jag ska väl inte vara orimlig? Va? Va? Herr Markurell brast i skratt. Plötsligt spratt han till mitt i skrattet, tog sig för mun och sänkte huvudet. Blicken sög sig fast vid den splittrade golvtiljan; det ryckte i ögonlocken, som han försökt att lyfta dem men funnit dem för tunga. Han sa, lågmält så att lektorn knappast uppfattade orden: Det är nog så, det. Här har han ... |
| Från: Kallocain (Femtonde kapitlet) av Karin Boye ...Då hon slog upp ögonen, var de mycket tankfulla, men lika lugnt vidöppna som vanligt, och de mötte mina utan att vända sig bort. Hennes mun skrämde mig. Den röda bågen ville inte spänna sig som vanligt, den låg alltjämt vilande och slapp, så att ansiktet höll kvar sitt barnsliga uttryck från sömnen och ruset. Jag visste inte, att det kunde finnas en högtidlighet, som skrämde, i en s... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 14) av Elfred Berggren ... - Du må säga, vad du vill, sade hon, detta är kanske den allvarligaste saken i världen just nu, men ohyggligt löjligt ser det ut. Ser du, hur robotarna traska omkring, absolut allvarliga och upptagna, utan att någonsin dra på mun (Därför att de inte ha någon mun att dra på, sade jag) utan att inse, huru löjliga de är. De är precis som folk, som tror att de begriper någonting. - Du kan inte begära så mycket av dem, sade jag, som kände mig uppfordrad att försvara dem, nä... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Bara Johan riktigt är min. Det blir ett knog! Va! Tänker du inte det? Herr Markurell svarade ingenting på alla dessa gäckande frågor. Hans mun var förstummad men hans ögon frågade, envist sugande, dödsskrämda. Fru Markurell greps verkligen av en sorts medlidande. Hon kände ett obehag som tvang henne att göra pinan kort. Hon sa: Var inte orolig, kräk! Du behöver inte skapa om dig. Se d... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 3) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Kanske med ett hånskratt. Lyckligtvis ringde telefonen och herr Markurell störtade fram och ryckte till sig luren. Han ropade sitt namn med ljudlig röst, tvärtystnade. Han lyssnade. Hans ögon vidgades, hans mun glappade upp. Han bleknade. Slutligen gjorde han en sorts klumpig bugning, mumlade ett otydligt tack och lade ifrån sig luren så sakta som om den varit av sprödaste glas. Hans synbara starka sinnesrörelse smittade fru Markurell, hon tog honom i ... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Gossen Markurell gav genast med hand och mun löfte att vara honom behjälplig; en lämplig planka bröts loss från ett avsides liggande uthus och planen verkställdes till punkt och pricka. När nu Barfoth krupit ut och rest sig på knä på plankan, som sviktade en smula, frågade Markurell hur må... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Det är ohyggligt ohyggligt, ohyggligt. Men hör nu vad jag säger, ty det är verkligen min innersta tanke och mening. Hur det än går, kommer Louis att få det bättre än jag. Jo, jo! Ta mig fan! Den grova eden i häradshövding de Lorches mun verkade på ett särskilt sätt avslöjande brutal. Den gracila frun spratt till och drog sakta sin hand från bordskanten. Häradshövdingen fortsatte, alltjämt lågmält men i en hetsig, fanatisk ton. Det finns ingenting så irriterande, så förkrossan... |
| Från: Kallocain (Tionde kapitlet) av Karin Boye ...I alla fall gick allt som det skulle. Mellan en rad svåra oanständigheter, som fick polisministern att dra på sin fylliga mun och därför lättade stämningen något, avlade den undersökte fullständig bekännelse inte bara om det inbrott han var anklagad för men hittills inte kunnat överbevisas om, utan också om en del andra förbrytelser, som han utfört ensam eller tillsamm... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 5) av Elfred Berggren ...Namnen Gordon, Stanley, Slatin och andra få i hans mun något av den historiens patina, som vi tillägga namn från historiskt betydligt avlägsnare skeden. Men å andra sidan, om vi mäta dessa trakters historia icke i år utan i utveckling, så måste vi säga, att upptäckandet och utforskandet båda lågo i ... |
Fasta länkar:
Text- och bildhjälp?
Behöver du professionell hjälp med text och bild? Hör av dig! Vi skriver, fotograferar och filmar…
www.LisaOchDag.se
Behöver du professionell hjälp med text och bild? Hör av dig! Vi skriver, fotograferar och filmar…
www.LisaOchDag.se
Antikvariat, gratis e-böcker mm...
Blå Katt Förlag och Antikvariat delar ut gratis e-böcker, säljer begagnade böcker on line samt ger ut underliga texter i tryck...
www.blakatt.com
Blå Katt Förlag och Antikvariat delar ut gratis e-böcker, säljer begagnade böcker on line samt ger ut underliga texter i tryck...
www.blakatt.com
| KONTAKT | OM AWORDLIST | ORDLISTA | SITEMAP | LINKS: DAGSBILD.SE & ASTAND.COM |
|