Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Man avskydde hans person, man föraktade hans moral, man var inte ens säker på hans ekonomiska soliditet. Men att H. H. Markurell skulle kasta ut femtio tusen på dåliga papper föreföll orimligt. Herr Markurell luktade snusk, hans namnteckning luktade guld. På mindre än två veckor övertecknades kapitalet. Bolaget bildades; på häradshövdingens förslag invaldes H. H. Markurell i styrelsen. Aktierna blev begärliga betalades över pari. Häradshövdingen sålde en del, Markurell såld... |