Från: Kallocain (Fjärde kapitlet) av Karin Boye ...Ibland förr kunde det glimta till när jag inte alls sökte, men var gång jag söker - och jag måste ju söka för att hitta igen meningen i mitt liv - så märker jag att det inte vill mer, det har glidit för långt bort. Jag tror jag har nött ut det med att söka efter det för mycket. Ibland kan jag ligga vaken och grubbla över hur det skulle varit, om jag hade fått ett vanligt liv - om jag då hade fått uppleva ett lika stort ögonblick en gång till kanske, eller kanske inte förrän nu... |