Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 8) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Henens kära gata låg öde och tyst, hennes spegel återspeglade endast huvudet på en mager och blek liten pojke med små, pepparbruna, en smula stirrande och mycket nyfikna ögon. Han vaktade ensam under skvallerspegeln, den siste i Wadköping, som trodde och hoppades att en barmhärtig ängel skulle öppna fönstret och med tant Rüttenschöld i sin famn sväva bort mot det osynliga. Men det kom ingen ängel, och vid sj... |