Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 7) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...tänkte den heroiske Barfoth ganska förargad: Du, ja! Jag undrar egentligen vem av oss båda...
Ty då han i fråga om frodig fantasi var herr Markurell oändligen överlägsen, hade Vår herre, som inte begåvat lektorn med någon son, var sig äkta eller oäkta, invigt herr Markurell vida fullständigare och djupare i smärtans hemligheter.
Härom övertygades han plötsligt och helt av det ovannämnda skriket. Men ens förflyktigades den heroiska sinnesstämningen och med den - vi måste erkänna det - varje... |