Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Talade eller tecknade. Folk gick ända utom Östertull för att se, om Kupan stod kvar.
Oron var såtillvida obefogad. Herr Markurell hade åter slagit sig ned på den bedrövliga högen av spillror. Han satt sig stilla och tyst och hela huset höll sig stilla och tyst. Susanna, kattan, hoppade in genom kontorsfönstret och efter några smidiga och aktningsfulla ... |