Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Linköpings domkyrka) av Karin Boye ...
Allting är nära. Förgånget
är ingenting.
Den ande, som lyfte sten på sten
lik en tempelstammarnas drivande sav,
har skjutit en gren på nytt.
Från bilderna går ett ljungande sken
av obönhörliga offerkrav,
som fäderna hört och lytt.
Den mannen där med den smala munnen
satt aldrig lycklig vid aftonbrunnen,
då hjordarna böljade trötta hem
och en sorgelösande skymning brann.
Han är elden. Branden bådar han,
gud lika... |