Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 8) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Släkten hade sorg.
Men staden hade inte sorg. I det ögonblick då rektor vecklade ut sin näsduk för att med tre viftningar tillkännage den lyckliga utgången, grundades på något mystiskt och outrannsakligt sätt den övertygelsen i Wadköpings hjärta att intet ont skulle vederfaras dess hjälte Carl-Magnus, dess storindustri och dess hundratals av ruin hotade familjefäder.
Den tröga wadköpingska fantasin hade plötsligt avlagt ett kraftprov. I ett slag förvandlade... |