Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 8) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Här hade han inte något gömställe; och han hörde Johan ropa:
Far! Gubbe lilla! Far!
Herr Markurell satte då av i riktning mot Västertull. Och det kan så vara. Men hur oturen och studenterna kunde driva honom på andra sidan slottet och fösa honom ända bort till Norra kyrkogården, det är oss obegripligt. Vi kunna endast dra den slutsatsen, att herr Markurell måste ha varit mycket förvirrad, ja, alldeles omtöcknad. ... |