Från: Kallocain (Trettonde kapitlet) av Karin Boye ...Då han hejdades av väggen, hände det att han otåligt slog knogarna emot den som för att skjuta undan hindret.
Då han började tala, märkte jag samma ovanliga livlighet i rösten; den var exalterad, nästan uppsluppen, och han brydde sig knappt om att dölja sin stämning.
- Nå, vad säger ni nu? började han. Vi har lyckats, ni och jag. Lavris måste ha förmått Tatjo att utfärda den där lagen mot stat... |