Från: Kallocain (Sextonde kapitlet) av Karin Boye ...Det var en stolt känsla: i honom höll jag nästan på att växa upp till man! Och jag lade märke till hans skratt, som påminner så mycket om ditt. På så sätt fick jag nästan vara med om din barndom. Och hans sätt att vrida på huvudet, du vet, och något i formen på ögonen - - Det var inte konstigt alls, men det gav mig en brottslig känsla av äganderätt. "Det märks at... |