Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Och så väl kände fru de Lorche sin man och medbrottsling, att denna omständighet på intet sätt överraskade henne.
Min kära vän, började häradshövdingen, i det han med fanatisk flegma putsade sin pincené. Du har så ofta påmint mig om det betydelsefulla faktum, att du är mor. Ska jag nu verkligen behöva påminna dig om samma faktum? Att jag nödgas beröva Louis hans far är någonting som han så småningom kommer att förlåta mig. Jag tror jag kan hoppas på det. Men han s... |