Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Hans mun var förstummad men hans ögon frågade, envist sugande, dödsskrämda. Fru Markurell greps verkligen av en sorts medlidande. Hon kände ett obehag som tvang henne att göra pinan kort. Hon sa:
Var inte orolig, kräk! Du behöver inte skapa om dig. Se dig i spegeln så kan du tacka Skaparen att pojken inte liknar dig. Men att han liknar sin far, det vet jag och hela stan.
Sin - sin - sin - stammade herr Markurell. Fru Ma... |