Från: Robotarnas gud (Kap 1) av Elfred Berggren ...Jag är som berusad av luften och solen, och den friska vårstormen kommer mig att tänka på sjön och en god segelbåt.
Jag kramar käppen och tar ut stegen på vägen, som här ligger våt och smörjig i skuggan av ett skogsband, jag plumsar genom pölarna utan att bry mig om att leran stänker högt upp på byxbenet - en skolpojke som rymt från skolan!
Vid vägkanten ser jag en liten rörande scen. Snön ligger kvar i ett band, och ett litet stycke framför bandet, bara tre till fyra... |