Från: Robotarnas Gud (Kap 14) av Elfred Berggren ...
Så fortsatte jag att berätta, vad jag såg, vad de två robotarna togo sig för, deras evigt enahanda rörelser utan sammanhang och genomskådbar mening, medan Tore gjorde sina iakttagelser från sin observationsplats, och Irène lyssnade på mitt prat från manöverrummet.
- Nu slår jag om handtaget, avbröt mig Irène, och som en bekräftelse hörde jag ögonblicket därpå en klick, och samtidigt fick det dova surret från generatorrummet en annan, en smula högre ton.
Jag fortsatte att berätta. ... |