Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Å, Herre, att jag inte dog i min moders liv! Så låg jag nu och sov. Vart ska jag nu ta vägen? Hade jag inte tur och välsignelse i allt? Hade jag det inte bra? Var jag inte nöjd och prisade ditt namn som en ängel? Å Herre! Å, Herre! Å, Herre!
Han rätade plötsligt på sig och drog djupt efter andan.
Har ni vetat det länge, ni? frågade han.
Det pratas ju, mumlade perukmakaren. Det pratas.
Herr Markurell nickade.
Jag visste in... |