Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 3) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Tant Rüttenschölds lugn plågade honom. Slutligen sa han:
Lilla fröken är rasande på mig. Det förstår jag. Märk det! Jag förstår, begriper och erkänner. Men det är som det är. Människan av kvinna född har sin tid och den som gräver ned sitt pund står där som ett får. Hade Herren skapat mig som en nors, så hade jag summit och hade han skapat mig som en svala, så hade jag flugit. Märk det!
Tant Rüttenschöld vände sig ännu en gång till honom och frågade:
Är det herr Markurells sista ord... |