Från: Robotarnas Gud (Kap 6) av Elfred Berggren ...Hon har kanske rätt. Det, hon ser hos mig, är möjligen sådant, som aldrig förändras.
*
Dagen har varit händelserik, och när jag ligger här i mörkret utan att kunna sova, låter jag allt, som skett, passera revy för mig. Det är en hel evighet, sedan jag lämnade Stockholm, fastän det mätt på klockan bara är ett och ett halvt dygn. Men för sig själv mäter man ju inte tiden i timmar utan i upplevelser, och när upplevelserna äro så friska som nu, blir dera... |