Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 7) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Och på någon av sina domäner bygger han ett lämpligt drivhus, ett Wadköping, bygger det sinnrikt, dyrbart utan tanke på kostnad och tid. Ty han är den ende rike och mäktige och för ett jubelrop, som han aldrig förr hört, eller en ångestblick, som han aldrig förr sett, betalar han Stor-Moguls rike.
Yvs, Markurell! Du är den sällsynta plantan. Om din sällsynthet tog sig uttryck i de tokiga krumsprången,... |