Från: Robotarnas Gud (Kap 12) av Elfred Berggren ...Jag kunde inte se hans ansikte, men jag kunde ana det drag av spänd ansträngning, som vilade däröver, när han koncentrerade hela sin viljekraft på att förstå, att nå under ytan av vad, som skedde, och se sammanhanget mellan delarna i det skådespel, som utfördes framför honom.
Han hade inte lagt märke till, att jag kommit in, men när jag hälsande lade min hand på hans axel och sedan satte mig på bordet till vänster om honom, nickade han utan att ta... |