Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Det var alltsammans för orimligt att tas på allvar. Men folk pratade! Fröken Linder sa:
Det är så många, som kommer till mig och frågar: är det sant? Vad ska jag svara? Jag vet ju ingenting. Och tiger man, så hets det bara att man samtycker. Allra käraste, jag vet inte om jag vågar göra en fråga. Det är naturligtvis rysligt ogrannlaga. Men om jag vågade fråga, så kunde jag sedan dementera med gott samvete. Och det vore en lättnad för mig.
Tant Rüttenschöld såg inte upp från ... |