Från: Kallocain (Femtonde kapitlet) av Karin Boye ...För något dygn sedan hade det förefallit mig enkelt nog: man dödade Rissen, så var Rissen borta, också Rissen inom mig själv, eftersom han var inympad där av den andre, den levande. Man dödade Rissen, och sedan var man en sann medsoldat igen, en lycklig, sund cell i Statens organism. Sedan dess hade något inträffat, som gjorde mig osäker: nattens händelse - mitt misslyckande med Linda.
Att det var ett misslyckande kunde jag inte dölja för mig själv. Sant nog, att ja... |