| aWordlist.com i mobilen | |
|   |
såg7 träffar i huvud-listan:
4 alternativ:
0 översättningar ligger på förslag:
Kolla synonymer för såg på Ordord.se
Ett tips från mig (Dagge):
Har du släkt, vänner och kolleger du vill samarbeta med på ett enkelt sätt? Dropbox kan vara lösningen för dig!
Dropbox installerar en "magisk" mapp på din dator. Det du lägger i den mappen blir sedan automatiskt åtkomligt från andra datorer (och vissa telefoner) som du också har Dropbox installerat på - antingen via det lokala nätverket eller via Internet.
Jag har Dropbox installerat på min hemdator och min jobbdator. Det jag lägger i mappen på hemdatorn ligger också i mappen på jobbdatorn när jag sätter mig där. Och det jag lägger i mappen på jobbdatorn ligger i mappen på hemdatorn när jag kommer hem...
Smidigare än både mejl och USB-minnen!
Men Dropbox kan mer än så. Jag kan skapa en vidunderlig undermapp i den magiska Dropbox-mappen. Den kan jag sedan dela med vem eller vilka jag vill. De behöver inte ens ha Dropbox installerat på sin dator. De kan nå den delade mappen via webben... Men det blir självklart mycket smidigare om man har sin egen Dropbox på datorn. Alla som har Dropbox installerat och är med och delar en mapp har den mappen i sin Dropbox-mapp.
Alla som delar mappen kan lägga filer i den och jobba vidare med det delade materialet från sina datorer. Så om du lägger ett dokument eller en bild i mappen kommer detn att dyka upp i alla andra medarbetares mappar. Och sitter man inte vid sin egen dator kan man nå mappen och dokumenten via sitt Dropbox-konto på webben.
Vill du bara publicera eller leverera en enstaka fil kan du lägga den i en specialmapp som heter Public. Då får den en hemlig Internetadress som du skickar till den eller de som du vill ska ha dokumentet. Jag brukar packa flera bilder som ska levereras till kund i en zip-fil och skickar sedan länken till kunden. Smidigare än både mejl och FTP. Mejlen klarar ju ofta inte stora filer och FTP är det inte så många som begriper sig på men att klicka på en länk i ett mejl klarar nästan alla...
När det gäller bilder finns ytterligare en liten feature värd att nämna. I Dropboxmappen finns en mapp som heter Photos.
Skapa en undermapp i den och lägg lite bilder däri. Nu har du ett enkelt webbgalleri (med samma namn som undermappen). Mejla galleri-länken till vem eller vilka du vill.
Lätt som en plätt!
Att dela enstaka filer eller hela mappar med sig själv eller andra är inte svårare än att flytta eller kopiera en fil från en mapp till en annan. Lika enkelt är det att bygga upp ett bildgalleri på nätet. Skapa en undermapp och lägg bilder direkt i den eller i olika undermappar i undermappen... Och du kan enkelt ta bort eller lägga i fler bilder eller mappar med bilder efterhand... Du bara droppar dem i din mapp på datorn. Du slipper drittla med olika inlogg och olika webgränssnitt för att ladda upp bilder på diverse webbkonton.
Och har man inte så himla stora utrymmeskrav så klarar man sig gott med deras gratistjänst (2GB till att börja med - man kan få ett par GB till gratis om man skaffar fler användare och delar mappar med andra). Behöver man mer finns det att köpa…
Se filmen om hur Dropbox funkar och skaffa din egen Dropbox här!
Nedan visas bilder från DagsBild.se som kan sättas i samband med det ord (eller den söksträng) som du angett. Ordet (eller söksträngen) förekommer i beskrivningen av bilden (antingen som bildtext eller som ett nyckelord). Det betyder inte att bilden föreställer exakt det du söker men det kan ge en fingervisning om hur ordet används. Klicka på bilden för att se beskrivningen...
| 1 bild från DagsBild.se matchar såg | SORTERING: BildID Bildtitel Datering [-] |
| |||||||||||
| |||||||||||
| |||||||||||
![[Klicka för större bild.]
Lekande barn
Var på väg till Picassomuseet när jag såg barnen.
---
Nyckelord:
barn, gata, klättrar, lekande, passerar, staket, stolpe, trottoar
---
Kategorier:
[BILDTYP - motiv - landskap][BILDTYP - motiv - människor][BILDTYP - vy - översiktsbild][PLATS - Paris][TEKNIK - 35mm film][TEKNIK - analog][TEKNIK - svart-vit][TEMAN - Min ungdoms bilder][TEMAN - Paris 1988]
---
Fotograf: Dag Andersson/DagsBild.se - 1988
BildID: 1A070-23](../../bilder/125pix/1A070-23.jpg)
"såg" - 69 exempel från den litterära världen.
| Från: Robotarnas Gud (Kap 8) av Elfred Berggren ...Han var alldeles blek och såg upprörd ut. Jag trodde, att solen gjort honom illamående, så jag frågade: "Hur är det fatt?" "Herre Gud", sade han, "jag råkade titta genom fönstret. Jag såg det också." "Såg vad?" "Att roboten rörde sig!" Och han hade alldeles rätt. Roboten hade rört sig. Det var första gången det inträffade. Sedan dess ha våra fortsatta experiment klarlagt, att det finns ett våglängdsområde, vars övre gräns vi ännu ej fixera... |
| Från: Kallocain (Andra kapitlet) av Karin Boye ...Men jag såg, att här och där bland de klappande också satt sådana som trotsigt höll sina händer stilla. Tusen klappar kanske i händerna, och två håller sig stilla - och då är de två ändå viktigare än de tusen; självklart, eftersom de två kan betyda två angi... |
| Från: Kallocain (Nittonde kapitlet) av Karin Boye ...Alldeles intill mig kände jag mer än såg, hur fasta kroppar fyllde luften omkring mig. Jag drog fram min ficklampa och riktade den rakt framför mig. Den träffade en mänsklig skepnad på en halv meters avstånd. Fallskärmstrupper! Strax därpå hade jag väl tio starkare ficklampor i ansikte... |
| Från: Kallocain (Fjärde kapitlet) av Karin Boye ...Ja, Sjunde byråns riktlinjer hade sannerligen gått mig i blodet! Gällde det bemantlad feghet, såg jag ju själv, hur vidrig den var, även om jag inte märkt det då det gällde bemantlad sorg. Vad jag däremot inte klart såg, var en annan orsak till min avoghet, en som jag först senare har upptäckt och förstått: återigen avund. Den mannen där, mindervärdig på många sätt som han var, talade om ett ögonblick av hög salighet, visserligen förgånget och nästan glömt, men... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 10) av Elfred Berggren ...Utvecklingen går mot högre former även i denna mening. Det blev tyst när Tore talat ut, så tyst att det kändes tryckande. Jag tittade ut genom fönstret och såg, att solen hade gått bakom moln, det var nästan skumt, och ett oväder kunde bryta ut när som helst. Luften kändes åsktung och full med elektricitet. Varför skall en strängt deterministisk åskådning alltid kännas så avskyvärd? Är det därför, at... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 11) av Elfred Berggren ...Utvecklingen går mot högre former även i denna mening. Det blev tyst när Tore talat ut, så tyst att det kändes tryckande. Jag tittade ut genom fönstret och såg, att solen hade gått bakom moln, det var nästan skumt, och ett oväder kunde bryta ut när som helst. Luften kändes åsktung och full med elektricitet. Varför skall en strängt deterministisk åskådning alltid kännas så avskyvärd? Är det därför, at... |
| Från: Kallocain (Sjunde kapitlet) av Karin Boye ...Det kom alltså inte som någon överraskning, när han bland annat lät slippa ur sig: - Allt det där är ändå så mycket mindre viktigt än vår sak. Jag spetsade öronen, och jag såg, att polischefen gjorde detsamma. - Er sak? frågade jag. Vilka är ni då? Han skakade på huvudet med ett lite fånigt leende. - Fråga inte, sade han. Vi har inget namn, ingen organisation. Vi finns bara. - Hur finns ni, hur kan ni kalla er vi,... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 4) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han hävde sig ut och lyftande sina knutna nävar ropade han: Håll! Håll! I himlens namn! Vad är det jag får se? Håll! Håll! Jag avbryter examen! Jag relegerar er! Jag - jag... Vad han såg, var i sitt slag lika enastående som herr Markurells besynnerliga donation. I Wadköpings Högre Allmänna Läroverks historia. Det försiggick på gården mittemellan Barfothens alm och trappan. Omgivna av en skara tillskyndare och beundrare slogs ef... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 4) av Elfred Berggren ...Men för Andréen, som i varje back-sheesh-hungrig ung arab såg en presumtiv Aladin med lampan och i varje fetlagd, värdig profetens anhängare en förklädd Harun-al-Raschid, var det hela en svindlande dröm, och jag såg, hur han absorberade intryck med varje sinnesorgan, som en skorpa suger åt sig kaffe. Jag hade svårt att koncentrera mig. Gång på gång gledo mina tankar bort till ändamålet med den resa, som fört mig hit, jag försjönk i vaga funderingar över v... |
| Från: Kallocain (Tredje kapitlet) av Karin Boye ...god medsoldat och skulle kanske kunna bli en ännu bättre. Innan jag somnade, måste jag småskratta för mig själv åt en komisk och tillfredsställande fantasi, en sådan där nyckfull bild, som brukar dyka upp i medvetandet strax innan man somnar: jag såg, hur också den lille fule och livlige mannen från festen stod med en varning i handen och kallsvettades - den store rödhårige hade anmält honom för hans försök att störa glädjen och svartmåla Statens åtgärder. Det var då värre egentligen..... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 14) av Elfred Berggren ...Det förefaller, som om detta äventyr skulle ha fört honom på nya tankar, ty nu vänder han helt om och börjar en vanlig promenad in mot väggen ... Så fortsatte jag att berätta, vad jag såg, vad de två robotarna togo sig för, deras evigt enahanda rörelser utan sammanhang och genomskådbar mening, medan Tore gjorde sina iakttagelser från sin observationsplats, och Irène lyssnade på mitt prat från manöverrummet. - Nu slår jag om han... |
| Från: De älskade film (Kap 8) av Tidholm, Thomas G ...Blod och sol. Ray torkar näsan, lilla Ida vinkar och går vidare. Ida! Vad är det som händer? Ray stryker sitt svarta hår bakåt, han ser plötsligt lycklig ut. Det har han aldrig gjort förut, eller inte sen han såg. Missouri Breaks. Berit säger: - Det blev för mycket bara. - Den är för fan slut nu. - Gör inte om det! Hon vänder om och börjar gå nerför gatan. Han lallar efter, han ropar: - Det var bara en film! En jävla experimentfilm. Sånt säg... |
| Från: Kallocain (Sjunde kapitlet) av Karin Boye ...Ynglingen var väl novis i rörelsen och ännu inte invigd i hemligheterna. För säkerhets skull frågade jag ändå: - Såg ni om där fanns någon chef för gruppen? Några gradbeteckningar? - Nej - inte som jag såg. Inte som någon sa heller. - Och vad gjorde de för resten? Talade de om något som de hade gjort eller skulle göra? - Inte vad jag vet. Fast jag fick gå tidigare förstås, jag och ett par till, som heller inte hade varit med förr, tror jag. Sen ... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Inledning) av Karin Boye ... Från släkte till släkte sparade vi vår dårskaps hopp. Som ett nyss avlat barn ligger gömt och knappt är till, så låg du gömd i vårt inre, du stora dårskap. Från släkte till släkte var vi redo att förneka vad vi hörde och såg. Vem vill vara det onda? Vem vill vara vad människan i verkligheten är? Från släkte till släkte var vi ingenting annat än vår hemliga dårskap, vår ofödde. O Herre, vad du gränsar nära till det som inte finns! Men se till oss! Vi härd... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 3) av Lindbohm, Denis ...Man gick ner på den gamla landningsplatsen och den här gången var det flera än fyra, som debarkerade. Huat var den förste som steg ut. Och sedan gick tiden. Man hade landat på eftermiddagen. När solen gick ner tändes ljus borta byn. Det såg ut som elektriskt ljus. Om det verkligen var det så fick man nu se det första riktiga beviset för att det fanns någon form av teknologi på planeten. Men timmarna gick, utan att någon kom från byn och hälsade på. Huat gav order att man skulle s... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 7) av Elfred Berggren ... Tore blev helt allvarlig. - De ha ställt upp ett problem för mig, sade han, de ha visat mig på ett problem, som jag känt till hela mitt liv, men som aldrig lyckades gripa mig, förrän jag såg det i deras formulering, nämligen livets problem. Du tycker det vara självklart, att livet är ett problem, det har varit i dina tankar, så långt tillbaka du kan minnas, och hela ditt liv har du ägnat åt att närma dig det från olika håll. Men g... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 4) av Lindbohm, Denis ...Som om röster talat i ett annat rum, men det var inte något ljud. Det var en förnimmelse, halvt känsla, halvt bild. Som om en mamma talat till sitt barn, mjukt, milt. Han stannade och vände sig om, såg på barnet. Det stod utanför en låg trädgårdshäck, som var översållad med purpurfärgade blomkalkar. På altanen till det hus, som låg i trädgården, satt en inföding. Och plötsligt förstod Arvid vad det var han förnam. Han uppfattade - svagt som ... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 8) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Ingen. Släkten hade inte infunnit sig, släkten hade förhinder. De båda pojkarna dröjde på trappan, de såg sig omkring, förvånade, besvikna, en smula skamsna. Slutligen såg de på varandra, men blott för ett ögonblick. Wadköpings-Postens redaktör steg hastigt fram, tryckte deras händer, lyckönskade, begärde några upplysningar. Det var allt. Ute på g... |
| Från: Kallocain (Sjätte kapitlet) av Karin Boye ...Ytterst mystiskt! Till slut var jag så nyfiken, att jag trotsade all försiktighet och skrev under på papperet, att jag var villig att ta emot henne och när jag kunde ta emot. Jag såg till att portvakten också skrev under, att han tagit del av inbjudan och skulle kontrollera tiden för besöket, sedan var det bara att lämna alltsammans till distriktskontrollören, så skrev han ut besökslicensen och skickade den till vederbörande... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 6) av Lindbohm, Denis ...Och de lyfte den som om den varit en lätt liten byrå och satte den där han ville ha den. Dessa gåvor väckte uppståndelse hos jordfolket. Från PAX kom en oskyldig fråga om hur apparaterna såg ut inuti, men Arvid kunde inte öppna dem. Han kunde däremot ta bilder av dem, med hjälp av de kameror han erhållit. Kamerorna levererade färdiga färgbilder. Han hade fått en låda full med bildkassetter. Varje kassett kunde leverera jämnt ett h... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 7) av Lindbohm, Denis ... Till slut gjorde man förändringar i ett rymdskepp. Dess namn var "Pax". Det hade omdöpts till detta efter ankomsten till Chaansystemet på särskild order från PAX. Det skulle uppfattas som en fredsduva. Man såg heller inte näbben och klorna, som skulle avslöjat att duvan "Pax" var en krigsörn. När Arvid fick beskedet från "Trygve Lie" att man önskade hemkalla honom till Jorden för diskussion fick han en lättare chock. - Varför? Jag har inte mer att... |
| Från: Kallocain (Första kapitlet) av Karin Boye ...Det finns få saker som säger mer om en människa än hennes bild av livet: om hon ser det som en väg, ett fältslag, ett växande träd eller ett rullande hav. För min del såg jag det med en snäll skolgosses ögon som en trappa, där man skyndade från avsats till avsats så fort man kunde, med flämtande andetag och medtävlaren i hälarna. I själva verket hade jag inte många medtävlare. De flesta av mina arbetskamrater på ... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 2) av Lindbohm, Denis ...Varje hus omgavs av en trädgård och trädgårdarna var oftast utsökt vackra. Men det fanns ingen stadsplan, inga välordnade gator, inga fordon. Däremot fanns där folk, både barn och vuxna. De såg mänskliga och dock inte mänskliga ut. De hade huvud, bål, armar och ben. De flesta bar kläder, ofta mycket färgrika och med allehanda snitt, men en och annan gick helt naken eller bar endast obetydliga plagg. Av dessa kunde man dra slutsatsen at... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 9) av Elfred Berggren ...Det där lilla bruna födelsemärket gjorde, att jag upptäckte min fot, jag såg huden ligga spänd, och jag anade porerna, som öppnade sig mot solen, jag såg genom huden, huru ådrorna löpte därunder, spända och pulserande av rött blod, jag såg senorna väva sin vita vävnad över mellanfotsbenen, och jag såg fotvalvet höja sin ... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 12) av Elfred Berggren ...Problem bruka inte springa bort för en. Du har större inflytande över honom än någon annan människa, skall det lyckas för någon, skall det vara för dig. Då vände hon äntligen på huvudet och jag såg i hennes ögon, att hon var mycket allvarlig. Det är något underligt med Irènes ögon för resten: hur många gånger jag än ser in i dem, glömmer jag alltid bort att titta efter vilken färg de ha. - Jag kan inte, sade hon. Jag är antagligen den en... |
| Från: De älskade film (Kap 5) av Tidholm, Thomas G ...Går och ringer hem till Håkan och Sara, de sitter med mormor och spelar Alfapet, vill inte bli störda... ensam på torget igen med tulpanerna. Lilla Ida kommer förbi: - Tyckte du om filmen? - ... vilken? - Som vi såg i fredags... - Fredags..? Han är helt borta. - Känner du igen mig..? - Tror det. - I fredags. Invigningen. - Jaså... jo bra. - Vadå? - Filmen. - Jag förstod den nog inte. - Äh den var svår. - Fina blommor... Hennes ögon gl... |
| Från: Kallocain (Sextonde kapitlet) av Karin Boye ...Hon måtte ha väntat på den. I dag var det hon som drog fram stolarna och hon som skruvade på radio - men programmet hörde ingen av oss, lika litet nu som då. Vi satt länge tysta. Jag letade förstulet i hennes ansikte - det såg ut att arbeta där inne bakom orörligheten. Men hon teg. Om jag ändå hade misstagit mig - om mina farhågor i morse hade varit sanna? - Har du angivit mig? frågade jag med tjock röst. Hon skakade på huvudet. - Men du tänker göra det? - Nej, Le... |
| Från: Kallocain (Andra kapitlet) av Karin Boye ...Jag trodde mig också urskilja det ansikte hon hade sökt och funnit: så smärtsamt allvarligt mitt ibland alla de förväntansfulla och glada, att man nästan tyckte synd om dem. Så fort sista sketchen tog slut och ungdomarna blandades om varandra, såg jag de båda klyva mängden som om den varit vatten och med nästan blind säkerhet mötas ungefär mitt i salen ensamt stilla bland alla de ropande och sjungande människorna. De stod mitt i larmet som på en tyst klippö utan att veta i vilket rum elle... |
| Från: Kallocain (Nittonde kapitlet) av Karin Boye ...Jag hade någon gång hört att de var solar långt borta, men jag kan inte minnas, att upplysningen gjort något nämnvärt intryck på mig. I den gränslösa tystnaden såg jag nu plötsligt rymderna sträcka sig från oändlighet till oändlighet och svindlade för det väldiga tomrummet mellan stjärna och stjärna. Ett vittomspännande Ingenting tog andan ifrån mig. Då hörde jag något, som jag väl hade känt och sett verk... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 9) av Lindbohm, Denis ...Ja, det blev panik och sedan spreds rykten om olika katastrofer, som skylldes på chaanjel. Folk såg djävulen i snart sagt varje buske och det dröjde inte länge förrän man sköt skarpt mot varenda misstänkt skugga. Oförvitliga och vittnesgilla medborgare avlossade båda piporna i sina hagelgevär mot misstänkta ting, upptäckte att de skjutit ihjäl... |
| Från: Kallocain (Trettonde kapitlet) av Karin Boye ...Belyst nerifrån ser ett ansikte ofta skräckinjagande ut, och jag befann mig i en överspänd period av mitt liv. Faktum är att jag blev iskall, då jag såg skimret i hans jaguarögon - de var så kusligt nära och på samma gång så kusligt långt borta, helt utom räckhåll, vilande i sin egen kyla. Mest för att lugna mig själv, invände jag stillsamt: - Ni menar väl inte ni också, att alla går omkring me... |
| Från: Kallocain (Artonde kapitlet) av Karin Boye ...Jag ämnar bara - be att få den tillbaka. Med en min av yttersta tillmötesgående ringde Karrek och lät hämta in en packe papper, där han sökte fram min angivelseskrift. Han lät min väntan bli lång, innan han såg upp med en glimt i ögat. - Omöjligt, sade han. Även om inte den angivne redan vore häktad - och det är han - skulle polisen naturligtvis inte kunna underlåta att ta hänsyn till en så utomordentligt välmotiverad anklagelse. Er anhållan beviljas ... |
| Från: Kallocain (Femte kapitlet) av Karin Boye ...Er mans förtroende i går var inget förtroende. Det var på order han handlade. Ett ögonblick såg det ut som om hon tänkte svimma igen, men så stelnade hon till och rätade upp sig. Där stod hon smal och förstenad mitt på golvet utan att ta ett steg fram eller tillbaka. Jag hade ingenting mer att säga henne, men kunde inte ta mina ögon ifrån ... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Linköpings domkyrka) av Karin Boye ... Hur många gick i gryningen från Jabboksvadet med summan av sitt liv i den lamslagna höften. Vi såg deras rörelser av oskönt lyte och tänkte: Är det redskap för ljuset att bruka? Se, hälsans solljus, som milt läker världen, är mäktigt i det friska, men dessa är sjuka. - Vi såg deras leende och kunde inte tyda det, vi såg ... |
| Från: De älskade film (Kap 6) av Tidholm, Thomas G ...Regissörer från fjärran länder, kanske från var sin sida av klotet, imposanta gestalter i stora ulstrar med pälskrage (ett rykte om göteborgsklimatet kan ha nått dem) eller röda kappor i lack, stannar upp inför varann och bugar i respekt: - Jag såg din film i Berlin. Den var storslagen! - Jag såg din film i Toronto. Den var häpnadsväckande! De bugar igen och går åt var sitt håll, bärande sina väldiga svarta väskor. Kanske ses de aldrig mer i detta livet. Regissörer är antipoder, ensamm... |
| Från: Kallocain (Nionde kapitlet) av Karin Boye ...Någon vinkade åt oss från sin plats. Det var själve Karrek, som slagit sig ner med sin majsgröt bland idel okända. Hur mycket han än stod över oss i rang, kände vi oss riktigt glada åt att se hans bekanta ansikte, och han såg inte heller ut att ha något emot vårt sällskap. - Jag har anhållit om audiens för oss alla tre hos polispresidenten, sade han, och jag har skäl att tro, att det går fort. Ni bör hämta attiraljerna så fort som möjligt. Självklart skyndade jag m... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 10) av Lindbohm, Denis ...Snabbt började de skissa upp ritningar efter chaanjels beskrivningar. Chaanjel sökte i deras egna minnesbankar och plockade med lugn säkerhet fram de rätta namnen på de tillämpliga komponenterna. Teknikerna ritade som i en dröm och såg hur mönstren växte fram på papperen. Allt eftersom ritblad fylldes begav sig teknikerna iväg och satte folk i arbete med att bygga den otroliga porten, som skulle öppna direktförbindelse mellan två planeter, som skildes åt av kosmiska djup. Sa... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 2) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Jaha, kära Malla, suckade landshövdingen undergivet, bredde sig en ny skorpa. Och den beskedliga landshövdingskan böjde sig fram och viskade i hans öra: Bred inte så tjockt, käre Axel. Betänk att Carl-Magnus är fattig! Tant Rüttenschöld såg sig omkring med en stor, klar, glad blick. Jaha, sa hon, så var det med den saken. Carl-Magnus får betala oss, så snart den där Ferdinand kommit på bättre tankar. Men kom ihåg, min gosse, att med personer ska man inte beblanda sig. Man ger dem ... |
| Från: Robotarnas gud (Kap 1) av Elfred Berggren ... Hur som helst så måtte hans reflektion ha slagit rot i mitt undermedvetna och distraherat mig, ty en stund senare märkte jag, att jag inte hade uppmärksamheten fäst på vad det vänstra ögot såg i mikroskopets synfält, utan att det var det högra, som observerade - och vad? - jo, en solstråle, som smugit sig in i rummet och kom krypande fram mot stativfoten och min högra hand med reservoarpennan. Det är underligt vad intresset betingas... |
| Från: Kallocain (Fjärde kapitlet) av Karin Boye ...De sitter och väntar i korridorhallen. Han såg buttert på mig med sina tankfulla ögon. Jag hade ett intryck av att han knappt såg mig. Han var verkligen konstig. - Ja, kalla in en av dem då, sade han. Det lät som om han tänkte högt, inte som om han uttalade en order. Jag tryckte på ringkloc... |
| Från: Kallocain (Elfte kapitlet) av Karin Boye ...låg och bestämd röst, men kunde inte urskilja vad den sade, och, då den slutat, ett stigande sorl av församlingen. I detsamma återvände dörrvakten till sin plats, och jag kunde inte låta bli att fråga honom vad som stod på. - Tsss, viskade han och såg sig omkring. Eftersom ni ändå hörde dit, medsoldat, så ska jag tala om det. Tillverkningen av propagandafilmer för Frivilliga offertjänsten har blivit inställd. Alla krafter behövs på annat håll. Ni förstår vad det betyder, och jag förstår det o... |
| Från: Robotarnas Gud (Efterskrift) av Elfred Berggren ...dem har jag inte kastat på kjökkenmöddingen utan dem förvarar jag, där de få liv och värme av mig själv; jag behöver inte ens sluta ögonen för att se Tore och Irène och Mac Logan framför mig nästan lika friska och levande som den sista gången, jag såg dem. Människor, som man håller av, leva med ens eget liv. Nej, det främmande är mina egna tankar, som jag möter, hela den intellektuella värld, jag då tydligen kallade min, mina egna resonemang och de synpunkter, jag då företrädde. Är det nå... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 10) av Elfred Berggren ...Man såg inga gränser för vetenskapens möjligheter, allt var i själva verket så lätt, att det bara rörde sig om tillräcklig tid och förfinad teknik för att det skulle kunna redas ut. För den tidens forskare hade Gud inte mera än subjektiv existens, en ob... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 11) av Elfred Berggren ...Man såg inga gränser för vetenskapens möjligheter, allt var i själva verket så lätt, att det bara rörde sig om tillräcklig tid och förfinad teknik för att det skulle kunna redas ut. För den tidens forskare hade Gud inte mera än subjektiv existens, en ob... |
| Från: Kallocain (Sjunde kapitlet) av Karin Boye ...Men jag känner inte många. Jag har sett många, men jag vet inte ens vad de flesta heter. Vad skulle vi behöva veta det för? Vi vet, att det är vi. Eftersom han redan visade tecken till att vakna, såg jag frågande först på Rissen, sedan på polischefen. - För allt i världen, fortsätt, mumlade Karrek mellan tänderna. Rissen gjorde också en jakande åtbörd. Så gav jag alltså mannen en spruta till. - Nå vidare: namnen på dem ni känner? Fullstän... |
| Från: Kallocain (Sjunde kapitlet) av Karin Boye ...Det var lugnt på något sätt. Detta var ju inte mycket upplysande. Ynglingen var väl novis i rörelsen och ännu inte invigd i hemligheterna. För säkerhets skull frågade jag ändå: - Såg ni om där fanns någon chef för gruppen? Några gradbeteckningar? - Nej - inte som jag såg. Inte som någon sa heller. - Och vad gjorde de för resten? Talade de om något som de hade gjort eller skulle göra? - Inte vad jag vet. Fast jag fick gå t... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 4) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Och med hennes förstånd var det alldeles som vanligt. I hörnet av Klostergatan mötte Carl-Henrik, som för sent ångrat sin flykt. När han nu såg överstinnan infångad av herr Markurell, tvärstannade han och blev stående framåtböjd med båda händer stödjande sig mot käppen. En nytänd cigarrett lossade ur mungipan och föll. Herr Markurells hälsning blev obesvarad. Herr Markurell sa: Det är... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (AVSLUTNING) av Karin Boye ... Eviga frö, För ingen såg dig blomma, bara gro, alltid och omigen. Ändå nog till mening i allt det tomma! Livets långa längtan unna oss än. Unna oss än dygnets tyngsta timma, kval och kvalm, för gryningsstjärnan är du, glimtande sval tröst, skymtande i dimma, buren på molndrakar mörka sju... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Inledning) av Karin Boye ... Är detta ännu förmätet sagt, så glöm alla orden, men låt oss tiga och tåla oss fram som gräs tätt vid jorden. För djup skam såg vi, för meningslöst lidande. Vi levde ju bara av väntan - låt oss få dö bidande! Förbarma dig! Förbarma dig! Ensam röst (ur Kör II) Makrokosmos herre, mikrokosmos herre, du som spränger alla mått, större och smärre, d... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 7) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Vad angår det mig! Va? Angår det mig? Va? Det angår mig inte det bittersta! Och han dolde sitt anlete i Susannas päls. Lektorn såg sig omkring och anmärkte i retlig ton, att det inte fanns några stolar. En smula förlägen svarade herr Markurell att han råkat trampa sönder dem. Han tillade: De trodde väl att jag var galen; men jag var bara häpen. Det var som en överraskning ... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 4) av Elfred Berggren ... I ett av breven skriver han ungefär på följande sätt: "När du nästa gång sänder slavar, så sänd inga av anglernas stam, ty de äro lata och odugliga." När jag så såg upp, såg jag boyarnas vita tänder och ögon glimma i eldskenet, lägrade som de lågo i en vid ring omkring elden, medan deras svarta ansikten förblevo nästan osynliga mot skogens dunkel. Och på ett ögonblick lärde jag mig mer historia än jag gjort... |
| Från: Kallocain (Tolfte kapitlet) av Karin Boye ...Så ungefär gäller det att fäkta för oss, som har råkat in i den stora skräcken. - Ni talar som om alla hade något att dölja, sade jag, men jag hörde själv, hur matt det lät, hur lite övertygat. Fast jag inte ville tro honom, såg jag mot min vilja en syn, som skrämde mig. Om han ändå hade rätt, och om mitt ärende hos Lavris bar frukt, om inte bara ord och handlingar utan också tankar och känslor skulle rannsakas och dömas - då, då... Som kravlande myror i en myrstack sku... |
| Från: Kallocain (Fjortonde kapitlet) av Karin Boye ...Hon stod där alltid som min angivare, som min domare, som den som böjde sig över mig med kallocainsprutan. Till en början var det med lättnad jag vaknade och såg den verkliga Linda av kött och blod bredvid mig i sängen, men snart var det som om nattens syner började inkräkta på den vakna verkligheten, så att lättnaden för var gång blev mindre och den påtagliga och vakna Linda sög åt sig mer och mer av sk... |
| Från: Kallocain (Åttonde kapitlet) av Karin Boye ...Inom tjugufem minuter stod vi inför Muili, en järngrå och mycket mager man av sjukligt utseende. Han såg knappast på oss. Hans röst var låg, som om han knappt orkade tala, och ändå fanns där inte en ton, som inte var helt och hållet order. Den mannen var inte van att lyssna på någon annan, om det inte gällde svar på direkta frågor. - Medsoldater E... |
| Från: Kallocain (Femtonde kapitlet) av Karin Boye ...Hon hade väl insett, att det var lönlöst att göra motstånd. Åtta minuter beräknade jag som den säkra tiden för vätskan att verka. När de var gångna, löste jag näsduken. På hela hennes min såg jag, att sprutan hade tagit. Hon hade fått tillbaka nästan samma flickansikte hon haft i sömnen. - Jag vet vad det är du gör, sade hon tankfullt, och till och med rösten hade en skiftning av samma barnslighet som ansiktet. Du vill veta något. V... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 8) av Elfred Berggren ... Seså, för tusan, tänkte jag, nu har någon kontakt lossnat i mekanismen, så det blivit kortslutning, varpå jag gick in och slog ifrån generatorn. Medan jag höll på vid instrumenttavlan, kom Mac Logan in. Han var alldeles blek och såg upprörd ut. Jag trodde, att solen gjort honom illamående, så jag frågade: "Hur är det fatt?" "Herre Gud", sade han, "jag råkade titta genom fönstret. Jag såg det också." "Såg vad?" "Att roboten rörde sig!" Och han hade alldeles rätt. Rob... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 5) av Lindbohm, Denis ...Och han fick presenter, som en annan liten gosse. Oväntade och förbluffande presenter. En av de första var en kanot med elektrisk framdrivning, med vilken han kunde fara omkring på sjön eller floden uppåt eller nedåt dess lopp. Kanoten såg ut att vara av plastat trä. Motorn var en helt sluten box av något, som såg ut som krom. Knapp för start och stopp. Hastighetsreglage i rorkulten. Dess inbyggda batteri tycktes outtömligt. Sedan fick han simfenor, cyklopöga och gastuber. Allt ... |
| Från: Robotarnas gud (Kap 2) av Elfred Berggren ...Tore var en sådan. Ofta bli de redan från början betraktade ungefär som Israel betraktade sina profeter, åtminstone blev Tore det. Redan vid unga år var han den, som alla fäste sina förhoppningar vid, och som också såg ut att infria dem. Han är ett odisputabelt geni. Allt vad han rörde vid, alla experiment han gjorde, alla tankar han framkastade, fördjupade våra gamla synpunkter eller gåvo helt nya. De verkade befruktande på angränsande områden på ett sätt, so... |
| Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Jul 1939) av Karin Boye ... De döda sedan urtider söker oss som förr. De sitter i vårt hem och minner oss omsider att i de gamla tider var julen först en fest för dem. "Vi kommer inte med skrämsel, vi kommer med tröst. Vi såg er övergivenhet en lång mörk höst. Hur gott att vara fler. Sitt kvar hos oss vid brasan. Vi kände också fasan, och vår förtvivlan var som er. Vi stod med frusna munnar i världens natt på post, och rymdens stelnade brunnar låg... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 14) av Elfred Berggren ... Hjärnan arbetar utan tankar i sådana ögonblick. I samma ögonblick jag såg - som på ett fotografi - armen i sitt högsta läge, rusade jag upp, och det var mina armar, som togo mot Tore, när han sjönk ihop. Antagligen hade jag hoppat genom fönstret. Det behövdes bara en blick för att se, att där fanns ingenting att gör... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 11) av Lindbohm, Denis ...En av dem lade sin hand på hans skuldra för en stund, medan några andra satt i ring i gröngräset strax intill. En av dem hade satt sig i ringens mitt. Hon var den blivande modern. Han fick se hur mycket han ville, men såg ingenting alls. Det hela skedde på mikroskalan och inne i hennes kropp. Där rörde sig en chaanjelsk gamet genom äggledaren mot livmodern. Dess kärna var haploid, den innehöll 23 kromosomer precis som i en mänsklig könscell. Den väntade på en spe... |
| Från: Domens stjärnor (Kap 8) av Lindbohm, Denis ... Det var en kärleksfull gest från en grupp vuxna mot en ledsen barnunge. Arvid var medveten om det. Månader tillsammans med chaanjel hade aktiverat hans telepatiska sinne. Han kunde erfara det outsagda. De såg att gossen var ledsen. De ville hjälpa honom genom att tala med hans lekkamrater. Han var också medveten om att det var ett stort avsteg från deras fasta linje att inte diskutera med andra jordmänniskor. Detta avsteg bevisade för honom att de ... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...- Jag minns ackurat hur hon såg ut, när hon satt där alldeles nyss. Han rev sig som en rasande i den rävröda hårkransen och sprang på tå före sin hustru in i Kupans farstu. Han öppnade dörren till kontoret och pekade utan att säga ett ord dit in. Fru Markurell studsade. Trots... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Och hur var det i morse? Kom inte gamle landshövdingen själv med sitt gröna band och sin egen syster och så att säga ödmjukade sig inför dig? Vad gjorde du? Och det gamla fruntimret, som nu ligger och dör. Såg vi inte hur hon satt där på stolen som en sjuk gammal höna och bad dig om hjälp. Vad gjorde du, Markurell? Jag bjöd henne på saft, mumlade herr Markurell. Jag bjöd henne på fyra sorters saft. Kunde jag hjälpa, att hon bara ville ha vatten? Det ... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 3) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Det förstår folk. Det är ingen baktanke med det, det är rejält. En ger som om det inte vore ett dyft. Jag har tänkt på det förut, men en drar sig ju för kostnaden. Satan! Nu ska det ske. Jag ska donera femton tusen före klockan tre. Han såg på klockan och upprepade: Före tre. Sen vore det väl tusan... De släpper ju igenom fattiglappar, som inte ens kan betala terminsavgiften. Men jag ska smörja dem om käften. Beslutet var fattat och oåterkalleligt. Han snodde omkring en stund let... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 1) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Där ligger en katt. Om råttan vore riktig, skulle även han se henne. Om han såg henne, skulle han ta henne. Men han tar henne inte. Få människor i Wadköping har så illa brukat sin ungdom och mandom att de på äldre dagar nödgas betvivla en råttas existens. Lektorn i historia, Ivar Barfoth, var inte heller någon äkta Wadköpi... |
| Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 5) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Och hon såg upp och sa med ett leende: Käre Carl-Henrik, jag tycker jag borde skriva några varnande ord till Louis. Här ger jag honom hundra kronor och man vet då aldrig vad en yngling kan ta sig till. Det är inte precis roligt att behöva käxa in i det sis... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 6) av Elfred Berggren ...Jag har sett den där blicken förut hos män av Tores kaliber. Irène såg ned i tallriken. Jag kunde inte riktigt tolka uttrycket i hennes ansikte, men det var åtminstone inte gillande. - Det är tydligen någonting, som intresserar dig åtminstone, sade jag lamt. - Intresserar mig! Hans svar kom som en explosion. Ja... |
| Från: De älskade film (Kap 10) av Tidholm, Thomas G ...Ray tar långsamt händerna från ansiktet och ser på henne. Men vi får nånting annat istället, fortsätter hon. Vi kan ta film på allvar. För oss är den inte en fråga om kameravinklar. För oss är den... verklighet. Jag såg också Lamerica. Hon tystnar. Ray tar långsamt upp näsduken, för andra gången under denna filmfestival, och snyter sig. Han öppnar munnen som för att säga något, men hon hinner före. - Det är lustigt, säger hon, förr trodde jag inte på det. Men... |
| Från: Kallocain (Tionde kapitlet) av Karin Boye ...väl knappt befann sig på Propagandaministeriet utan hos polisen, så kunde man gott vara belåten med sina två timmars väntan. Då jag släpptes in igen, satt Lavris och studerade mitt kort - "kort" är för resten en oegentlig benämning, snarare såg det ut som en hel liten sammanhäftad bok - och vid sidan om det en tunn papperspacke, som förmodligen innehöll beredning och betänkanden i fråga om min tillrättavisning. Det var ju begripligt nog, om hon hade glömt hela fallet, så sysselsatt som... |
| Från: Robotarnas Gud (Kap 5) av Elfred Berggren ...På vänster hand avlägsnar sig Blå Nilen mer och mer mot sina källor i de abyssinska högländerna. Under oss löper också Cap-Cairojärnvägens raka band, som imperiebyggaren Cecil Rhodes geni såg som en nerv i ett imperium, men som, ifall bara Mac Logan får hållas, kanske i stället blir kroppspulsådern i ett panafrikanskt välde. "Det engelska imperiet började dö i samma ögonblick, som imperietanken föddes." Mac Logans formulering föref... |
Fasta länkar:
Text- och bildhjälp?
Behöver du professionell hjälp med text och bild? Hör av dig! Vi skriver, fotograferar och filmar…
www.LisaOchDag.se
Behöver du professionell hjälp med text och bild? Hör av dig! Vi skriver, fotograferar och filmar…
www.LisaOchDag.se
Antikvariat, gratis e-böcker mm...
Blå Katt Förlag och Antikvariat delar ut gratis e-böcker, säljer begagnade böcker on line samt ger ut underliga texter i tryck...
www.blakatt.com
Blå Katt Förlag och Antikvariat delar ut gratis e-böcker, säljer begagnade böcker on line samt ger ut underliga texter i tryck...
www.blakatt.com
| KONTAKT | OM AWORDLIST | ORDLISTA | SITEMAP | LINKS: DAGSBILD.SE & ASTAND.COM |
|