Från: Kallocain (Andra kapitlet) av Karin Boye ...dsoldat känna sig ensam, och varför beklagar ni att hon glömmer de sina? Ingenting är ju mer önskvärt vid en förflyttning.
Jag blev riktigt besviken, då den eleganta fäktningen avbröts av en grov rödhårig man i närheten:
- Vad är det där för sentimentalt pjosk! Hör nu, medsoldat där, vad ni heter, sitter ni och svartmålar Statens åtgöranden en dag som denna! Till på köpet inför en av mödrarna! Här är väl om någonsin glädje på sin plats, inte bekymmer och suckar!
Just då skulle talen bö... |