Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 2) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...inramat i tätt, stritt, gråvitt hår och kritvita polisonger gjorde honom vacker, den svällande frackskjortan gjorde honom ståtlig, men hakan var en förrädare, skälvde och glappade.
Landshövdingskan satt vid hans sida och höll med en tillknycklad servett i handen noga vakt över mjölkdroppar, som då och då föll på frackuppslaget eller på bandet. Ibland ville hon knyta servetten för honom, men det fick hon inte.
Tant Rüttenschöld satt rak och mäktig i sin morfars, lagmannens, päronstol. Likhe... |