Från: Robotarnas Gud (Kap 12) av Elfred Berggren ...Han är en puppa, som blivit fjäril, den torra ökensanden, som skjuter blommor. Ombytet av förhållanden och tillfredsställandet av hans gamla dröm att få resa och se sig om ha skänkt honom individualitet i hans egna ögon och ett självintresse, som nästan kan ersätta självförtroende. Och de vida konsekvenser, som Tores teorier föra med sig, de vidder, de öppna för den, som tror på dem, ha berusat honom mera än livet självt... |