Från: Kallocain (Sextonde kapitlet) av Karin Boye ...Vill du det?
- Ja, sade jag. Linda, jag har gjort dig illa.
Hon log ett litet darrande leende.
- Du har brutit upp mig som en konservburk, med våld, sade hon. Men det räcker inte. Efteråt har jag förstått, att antingen måste jag dö av skam, eller också måste jag fortsätta frivilligt. Får jag fortsätta? Vill du ha lite mer av mig, Leo?
Jag kunde inte svara, och från och med nu kan jag inte redogöra för vad som hände inom mig själv, eftersom inte den minsta del av mig gjorde annat... |