Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Inledning) av Karin Boye ...
O dröm, o hopp,
vad du flöt rikligt.
O löftens löfte,
så stort och svikligt.
En bön, en enda
återstår oss:
slå ännu hårdare,
du som slår oss!
Vik samman rummet
och släck tiden,
förgör allt
och skapa friden!
Hur länge än, hur länge än, hur länge än?
Förinta oss!
Förinta oss!
Solo (ur Kör I)
Vi vet, att de bittra ödena
kom inte till oss först.
Vem säger i floden av lidande:
vårt är störst!
Mot pestens tider och hunge... |