Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 7) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Några timmars slummer på det obarmhärtigt hårda viloläger, en skolbänk bjuder, hade ådragit honom ett svårt ryggskott. Och likväl var de kroppsliga kvalen inte att jämföra med de själsliga. Dyster som en stor olyckas budbärare nalkades han det hus, där sorgen i dag tagit sitt säte. Han stönade, suckade och rop... |