Från: Kallocain (Sextonde kapitlet) av Karin Boye ...Ingenting var väl naturligare - men för mig blev det något överväldigande. Att jag var rädd är inte rätta uttrycket. Jag var inte rädd för att något skulle hända mig, inte för födseln eller något sådant. Jag var skräckslagen därför att jag tyckte att jag urskilde det ofattbara för första gången. Det skulle bli mitt tredje barn, och ändå tyckte jag att jag aldrig förrän då hade vetat vad det var att föda. Det föll mig inte in mer, att jag var en för påkostad... |