Från: Kallocain (Sextonde kapitlet) av Karin Boye ...Då Maryl föddes, var jag en självisk, en snål djurhona, en som födde åt sig själv och tyckte hon hade rätt över det hon födde fram. Mitt samvete sa mig, att jag hade orätt, att sådana tankar inte fick tänkas, men inga känslor av skuld och skam kunde driva bort den där girigheten, som hade vaknat i mig. Om jag har några anlag för härsklystnad - de är inte stora, Leo, medge det! - men de finns - så kom de fram under tiden efter Maryls födelse. De korta stunder Ossu var hemma,... |