Från: De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter (Människans mångfald) av Karin Boye ...
Mot enheten famlar den.
Vi föddes att vara ett brännglas,
som fångar och samlar den.
Stor är människans strävan,
stora de mål hon satt -
men mycket större är människan själv
med rötter i alltets natt.
Så giv, att vi skyddar ett hemligt rum
och aldrig en låga saknar
på altaret åt en okänd gud,
som kanske i morgon vaknar... |