Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Hans fot stötte till dörrnyckeln, som han tappat på golvet. Han tog hastigt upp den, satte den i låset, stängde dörren, varvid han synbarligen var ängslig att göra något buller, och reglade den. Därefter skyndade han bort till fönstret, öppnade dess ena halva och lutade sig ut, spejande till höger och vänster. Och alltjämt var hans muskler ytterligt spända och kroppen intog ställningar som visade att han i varje ögonblick var beredd att hastigt dra ... |