Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 6) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han hade ställt sig framför väggspegeln och ordnade sin klädsel, kammade hårkransen med fingrarna, tog fram näsduken och torkade sitt svettiga ansikte, som trots slagsmålet förblivit askgrått. Han sa, men helt besinningsfullt och utan hetsighet:
Nej, gossen är inte lik mig. Inte det ringaste.
Han stod kvar framför spegeln och i spegeln såg han sockerbagaren på tå smyga sig bort mot dörren, treva på låset o... |