Från: Kallocain (Femtonde kapitlet) av Karin Boye ...Det var inte svårt att hålla henne fast, medan jag band henne till händer och fötter för att hon inte skulle kunna slingra sig undan. Jag måste ju ha båda händerna fria.
Hon ryckte till, då jag stack in sprutan, men rörde sig inte sedan. Hon hade väl insett, att det var lönlöst att göra motstånd.
Åtta minuter beräknade jag som den säkra tiden för vätskan att v... |