Från: Kallocain (Tolfte kapitlet) av Karin Boye ...På en gång motbjudande och lockande. Det bjöd mig emot att tro på en stad, även om den låg i ruiner, även om den gapade med faror av gas och bakterier, även om de asociala individer, som där sökt sin usla tillflykt, smög sig mellan stenarna jagade av ångest och fasa och då och då föll offer för den lurande döden - men ändå en stad, dit Statens makt inte räckte, ett område utanför gemenskapen. Det lockande i tanken - vem kunde säga vad det bestod i? Vidskepelse ... |