Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 2) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Hennes mun, som formats till ett mysande tryne, öppnades plötsligt på vid gavel av en djup, krampaktig, kippande gäspning. Hon blinkade sömnigt med de tunga ögonlocken och sa:
Jag ska tala med herr Markurell.
Och hon tillade:
Var är Elsa?
Häradshövdingen öppnade salongsdörren.
Den gracila frun steg in, bedårande i sin enkla, flickaktiga promenaddräkt. Några ord, som tant Rütten... |