Från: Kallocain (Fjärde kapitlet) av Karin Boye ...(Man är ju så otacksam, tänkte jag, man är njutningslysten och självisk, när det ändå gäller det som är förmer än de enskildas nöjen.) Å andra sidan kände jag mig smickrad av tanken på att kallocainet en gång kunde komma att spela en sådan roll. Men innan jag hann svara något alls, tillade han i en annan ton:
- Så mycket är tämligen säkert, att det är sista resten av vårt privatliv som nu går.
- Nå ja, det gör väl mindre! sade jag glatt. Kollektiviteten står färdig at... |