Från: Robotarnas Gud (Efterskrift) av Elfred Berggren ...Han tar i lökarna med samma ömsinta försiktighet, som en mor tar i en baby, avståndet är för långt för att jag skall kunna höra någonting, men jag är säker på, att han pratar med dem, och ibland spetsa sig hans läppar, och han visslar stumma melodier, lika mycket för dem som för sig själv.
Gubben Andersson har sitt eget lilla sätt att betrakta livets problem. För honom är livet visserligen under och mystär, men det är ingen gåta. Han har ... |