Från: Kallocain (Artonde kapitlet) av Karin Boye ...Antagligen väntade han sig något helt annat än vad jag hade att komma med, ett avslöjande av någon väldig spionliga eller något i den stilen.
- Jag - jag satte det där tecknet på - - -, började jag stammande.
- Jag känner inte till några tecken, sade han lent och kallt. Vad menar ni, medsoldat Kall?
Jag förstod, att han ansåg sig ha vittnen. Också i ett polishus finns det ju le... |