Från: Markurells i Wadköping (Kapitel 8) av Hjalmar Bergman (1883-1931) ...Han for med händerna över de breda tiljorna, han krafsade med en pennkniv i djupa springor, han stönade av trötthet och ömklighet och förtvivlan och de närsynta, halvblinda, mörkgrå, vackra Carl-Magnus-ögonen klippte som blänkfyrar. Men i gropen under golvluckan stod alltjämt kappsäcken halvöppen. Och bland pengar, papper och porträtt låg hans... |